stranden passera förbi densamma, då han, tvärsigenom et moln af dam, urskiljde omkring hundrade ryttare af samma stam, hvilka redo framåt på denna sida. Knappast fick han tid att införa sin båt bland de buskar och svårdsliljor, som infattade ån, förrån hela ryttareskaran anlände till flodstranden. Då de båda trupperna upptåckte hvarandra, uppgåfvos å ömse sidor höga rop. Några af de nykomna störtade sig med sina håstar i floden för att simmande uppnå lågret på högra sidan, och foro blott på några stegs afstånd förbi båten, utan att likväl mårka den; de öfriga åtnöjde sig med att uppslå sitt läger på venstra sidan, som snart upplystes af stora eldar. Sålunda stålld emellan tvenne fiender, var Davids belågenhet så mycket farligare, som han ej kunde meddela sig åt de andra båtarne. Nattens inbrytande förminskade på intet sått hans bryderi, ty minsta buller kunde höras från båda strånderna, minsta rörelse mårkas vid stjernornas sken. Ramsay beslöt derföre att låta vildarne insomna. Han våntade således tåligt till midnatten; och, då slutligen hvarje buller upphårt, aflågsnade han sig med sörsigtighet från det gömstålle, som hittills dolt honom. I samma ögon