sorger kunde komma henne att glömma sin bror, hjelpte de henne ätminstone att uthärda en skiljsmessa, som varit omöjlig att undvika. Men den uppmärksamhet, som en dylik sjösart fordrade, och de tusende saror, för hvilka de voro utsatta, hindrade slutligen sävål David som henne at uteslutande uppehålla sig vid detta minne, Det behåfdes oupphörlig vaksamhet och skicklighet för att undvika afgrunder, skår och sandbankar; och, hvad som var vida farligare, band af Korpindianer ofredade flodens båda strånder och våra resande hade allt att frukta af deras grymhet. De första dagarne förgingo dock utan något allvarsammare åfventyr. Några af båtarne, som satt på grund, blefvo åter flott; andra, som hlifvit sönderrisna af skarpa klippspetsar, uppdrogos på land och reparerades. Men på åttonde dagen mårkte David, som var i den fråmsta båten, råk uppstiga från en af strånderna. Han gjorde genast till sina båtar den dfverenskomna signalen, hvarpå dessa nårmade sig den motsatta stranden och dolde sig der i skygd af askar och pilar. Då han sedan försigtigt fortsatte sin våg, varseblef han snart till höger eldarne från ett läger, tillhörande Korpindianer. Betjenande sig af en ö, som kunde dölja konom, beredde han sig att långsefter venstra