Katholska frågan i England bedömes på följande sått i en bland Englands förnåmsta liberala tidningar: Om den kamp, som så hastigt och onödigt uppstått emellan protestantismen och katholicismen i dessa riken, vore det naturliga resultatet af de begge religionernas antagonism inom landet, och af den enas förtryck och oråttvisa emot den andra, så skulle vi hafva föga att förebrå det parti, som, åfven utan yttre motiv, våckt tråtan; ty den förtryckte kan aldrig sakna en ursäkt för genstörighet. Men den relisiösa fiendskap och håtskhet, som den förorsakar, år allt för synbarligen hvarken af engelskt eller inlåndskt ursprung. Det år en ympqvist af den stora kamp, hvilken har skakat Europa, i hvilken de demokratiska frihetsideerna och den despotiska auktoritetsprincipen hafva stridt om herravåldet. De förstnåmnda hade erhållit en ögonblicklig besrielse från sina fångvaktares slumrande vaksamhet, men despotismen begagnade sig af sitt nederlag för att hemta friska krafter och anlågga nya planer, medelst hvilka den har lyckats ånyo föra den emanciperade verlden tillbaka, icke endast till dess gamla tråldomstillstånd, utan åfven till ett vida vårre och varaktigare slafveri. Folket i Europas despotiska stater, inspårradt i ett politiskt fångelse, erhöll åndå ljus och luft genom vissa öppningar. Man har dock kommit underfund med, att fången hårigenom bekom mer styrka, ån som öfverensståmde med hans våktares såkerhet, hvadan åfven dessa öppningar skola tillstoppas, och menniskans själsföda inskränkas till hvad som jemt år nådigt får att uppehålla lifvet, utan att öka krasterna. Sådan är den politik och den lag, som äro herrskande i Neapel, i Rom, i Österrikiska lånderna. Och det år med smårta som vi såga, att romerska katholicismen, sådan den år representerad af presterskapet,