Derefter yttras om hr Ekenstans motion: Når denna motion utgått från ri: rhuset, der rikets d första stånd residerar och der den högsta uppI lysning påstås finnas, så måste man minst sagt håpna, och tanken förlorar sig i det odndliga chaos. — Men vi trösta oss dermed, att om ock Constitutions-utskottet. emot all förmoI dan, skulle vilja höra på det örat, som man säger-, — och om Riksens Stånder contre toute drig den själstore och dyrbare Konungen attente, skulle skånka bifall dertill, så skall allsamtycka, ty högstdensamme skulle derigenom medgisva ett förintande af sin egen prisvårda. — de upphåjdaste tånkesått utvisande — och af hela Nationen Istjungne, handling.Såg nu den som kan att Konung Oscar saknar beundrare och lofprisare! — Tala nu om pressens otacksamhet! Götheborgsposten innehåller en dyster skildring dfver tillståndet i Marks hårad: Vi anföra derur följande: Tusentals hushåll hafva som man vet der uppvuxit vid våsstolen och spinnrocken; karlar och fruntimmer känna ingen annan handtering: spadan, plogen och dylika instrumenter äro dem sråmmande, likasom allt styfvare arbete i allmänhet. De förläggare bland allmogen, hvilka hittills srosnu, sedan sabrikerna i spånadsoch väfnadsvåg utträngt handaslöjderna, icke längre sinna sin vinning vid att drifva den gamla rörelsen, draga sig tillbaka inom sina uppbygda palatser och champagne-förråder, öfverlemnande det stora antalet af deras sordna arbetare åt det mörkaste, det mest hotande elånde, hvilket åter i sin ordning hotar att öfvergå till förtvislan och sålunda lått kunde blifva samhållsstörande. Kommunismens olyckliga låror hafva åtminstone i en sådan jordmån ett tacksamt fålt. Förhållandet, hvilket af en lika varm som sann sosterlandsvån blifvit framståldt för konungen, skall hafva framkallat en befallning från Hans M:t till hr landshöfdingen Bergman att genast begifva Sig till ort och ställe, för att nårmare undersöka förhållandena och uppgifva medel till det ondas häfvande eller lindrande.Skulle det således verkligen icke stå så vål till inom de arbetande klasserna som man från vissa håll hittills låtit påskina? Skulle det till slut befinnas att deras klagomål icke åro alldeles ogrundade, att deras påtånkta föreningar till upphjelpande af sin stållning icke äro helt och hållet åfverflådige och att någonting för dem förr eller sednara måste göras, om man vill undvika vådliga brytningar? Det år redan ett godt tecken når de styrande en gång få ögonen Öppna. sat på de fattigares arbetsprodukt, och hvilka