Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1851, sida 2

osäkert sken, och den unge amerikanaren, som I med måda kåmpade mot sömnen, såg omkring sig med förvirrade blickar. Hastigt fåstades hans Ögon vid tvenne elgar, som inträngt i lågret och fredligt betade bredvid håstarne. Tanken att skjuta dem framstållde sig först för Ramsay, men den slags domning, i hvilken han var försånkt, gjorde honom orörlig. Då han likvål såg en af elgarne tått bredvid sig, fattade han sin karbin; men vid det buller, som förorsakades af hanens spånning, hoppade djuret till och försvann jemte sin kamrat. Det tycktes tillochmed för David, som om båda i det de flydde hade rest sig upprått; men i den förmodan att sömnen, mot I hvilken han med så mycken svårighet kämpade, var orsaken till denna synvilla, nedlade han åter bössan på marken och låt hufvudet nedsjunka mot sina knän. Han böljade förlora allt medvetande af det, som omgaf honom, då ett förfårligt skri hastigt återljöd i hans öron. Han uppreste sig med ett hopp; tio skott aflossades på en gång och afryckte den pelsmössa han bar på hufvudet. Vid de sörsta skriken hade håstarne, hvars grimskast blifvit afskurna af de hemlighetsfulla elgarne, med förskråckelse flytt derifrån. Båfverjågarne, plötsligt uppvåckta, ankommo i det