Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 februari 1851, sida 2

ögonblick, då Ramsay, anfallen af flera vildar, sökte försvara sig mot dem med sin karbin. Svartfötterna flydde, men endast för att dölja sig bakom tallarne, hvarifrån de långe underhöllo en lislig eld. De indianer, som förföljt håstarne, återkommo nu i galopp och angrepo lågret. Båsverjägarne drogo sig i sin ordning tillbaka ända till floden, dfver hvilken de simmade till den nårmaste ån, der de förskansade sig; men under detta återtåg föllo tvenne af dem, dödligt sårade. Då Svartfotsindianerna sålunda voro herrar öfver lägret, upptånde de eldar och började dansa omkring dem, under höga glådjerop. Först emot morgonen oslägsnade de sig, medsörande allt som fanns att taga. Det vore fåfångt att såka måla båfverjågarnes smårta och bryderi, då de på detta vis sågo sig beröfvade frukten af sina mödor, utan någon förhoppning att kunna ersåtta en dylik förlust. Beröfvade hästar, tross, ammanition, huru skulle de hådanefter kunna sortsätta sin jagt, huru ens råka kapten Sablette? Omgifna af fiender och utan medel hvarken till flykt eller motstånd, var deras undergång nåstan sasfgjord. Fortsåttn.) .3m333iiiiiiiiy?e pQaMme —