Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1851, sida 2

Till gamla kurre i Åstonblndet. Det var med ett stort nöje och en icke obetydlig stolthet jag i går kom att låsa Titti senaste mot Handelstidningen riktade artikel (Aftonbl. N:o 33), deri Tit. på ett särdeles ålskvårdt och vånskapligt sått vänder sitt tal direkte till min ringa person. En eådan artighet torde fordra några ord till Svar redan med nu omgående post. Gamla pappa i Aftonbladet har hedrat mig med en mångd titlar och benåmningar, t. ex. den unga hetsiga syren,-den eldsångde herrn, representationsmannen, ja tillochmed den obekanta riddaren.Jag skulle helt kort kunna asbörda min tacksamhet genom att tilldela Tit. benåmningarna: gamla tråga gubbsar, sden loja herrn,rindecisionsmannen,-den alltför välbekante riddersmannen; men dertill kan icke min erkånsla inskrånka sig. Jag skall dessutom föra Tit. ett och annat till sinnes angående rungdomen, hvilken Tit., i likhet med mänga andta gamla gubbar, tyckes anse såsom oberåttigad att ha ett ord med i laget, då framtidens vigtiga frågor afgöras. Således vill jag först som hastigast erinra Tit. om den af alla erkånda sanningen, att framtiden tillhör ungdomen. Bör den då icke få intressera sig för och uttala sig om dennas angelågenheter? För det andra behagade Tit. draga sig till minnes — det år icke så långe sedan — hurusom Tit. sjelf i sina klangdadar sökte undanI knuffa gubbarnaför att skaffa -de friska riljorna, plats. Så kallades de unga på den tiden af Tit. För det tredje känner Tit. likaväl som jag, att den gamle Romarens -stulti comici senes(däraktiga narraktiga gråhärsmån) äfven bland oss ega talrika askomlingar och representanter. För det sjerde får jag för Tit. upprepa Gustaf Wasas ord till gubbstulten Anders Bille: ren ung man kan spörja längre ån en gammal minnes. Historien förmåler, att hr Bille funnit afsnåsningen billig. Slutligen för det femte vill jag fåsta Tit:i benägna uppmårksamhet på den sanningen, som visserligen klingar litet paradox, men icke dess mindre år oimotsåglig, att ungdomen är äldst. Ty, innan ånnu ålderdom fanns till i verlden, blomstrade redan ungdomen; den eger således ett par anor mera ån denna. Om der för, såsom Tit. vill låta påskina, något företråde ligger i att vara gammal,så måste jag påyrka erkånnandet deraf, att ungdomen, rått och noga råknadt, år åldre ån ålderdomen. Detta angående hvad Tit. med så faderlig ömhet ordat om mig personligen. Hvad Tit. yttrat i sak, skall en annan gång blifva besvaradt. Vördnadsfullast den unga fyren.