Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1851, sida 2

ett kärt fådernesland, och åfven önskat att längre qvarstå uti Kongl. Maj:ts krigstjenst, kaptenen likvål, af förekomna skål och med bibehällandet af den sjelfständighet, som alltid varit förvarad inom hans person, ansåge sig ej böra qvarstå vid Bobus lång regemente, utan finge derföre underdånigst anhålla om nådigt afsked från sin kaptensoch kompagni-chefsbestallning. med rått till pension utur armåens pensionskassa-; samt hr ölversten von Heideman uti skrifvelse den 25 i samma månad till general-befålet uti 3:dje militår-distriktet insåndt den underdåniga afskedsansökningen, med derå tecknad anmälan, att br ösversten, för sin del, icke hade något att emot ansökningen i underdånighet erinra, och derjemte, i nämnde skrifvelse tillkånnagifvit, att han anmodat kaptenen Belfrage att omskrifva afskedsansökningen, ,med uteslutande af de i densamma egentligen obeböfliga motivernas, men som kaptenen dertill beståmdt nekat, ansåge sig ej kunna lagligen vågra att ansökningen i dess dåvarande skick insånda; så hade herr general-löjtnanten grefve Löwenhielm i anledning håraf uti ordres till chefen för Bohuslåns regemente den 27 i nämnde månad, under förmälan, att då regements-chefen uti sitt ofvannåmnda missiv skulle tydligen tillkånnagifvit sig ogilla den högst opassande form, Belfrage gifvit åt sin underdåniga afskedsansökning, och denna befunnes vara i uppenbar strid mot kongl. bresvet den 17 Juni 1817 och de för dylika memorialer nådigst faststållda formulår, så ogillades regements-chefens förfarande att förse det författningsvidriga memorialet med den derå liknade påskrift, återsåndt memorialet och anbefallt regements-chefen att sjelf pröfva och bestraffa Belfrages indisciplinära förhållande; hvarefter herr öfversten von Heideman under den 4:de nåst derpå följande Mars hos generalbetålet skriftligen anfördt, att herr Belfrage till herr oversten personligen inlemnat det underdåniga af. skedsmemorialet och att herr ölversten vid samma tillfälle yttrat sin önskan att Belfrage måtte utesluta de, efter öfverstens tanka, egentligen ingenting sågande motiverne till afskedstagandet, men att, då Belfrage enträget vidblifvit sin begaran att få memorialet, sådant det var, vederbörligen inlemnadt, eller ock att herr öfversten ville skrinligen meddela skålet till dess underkånnande, herr öfversten, som icke funnit memorialet infatta något lagligen graverande eller vara stridande emot kongl. brefvet den 17 Juni 1817 och 3 kap. 51 4 18 mom. kongl. tjenstgörings-reglementet, och då dessutom största delen underdäniga afskedsmemorial utan klander upptagit den sökandes skål för ansökningen: ålderdom, sjuklighet eller ekonomiska sorhällanden m. m. — på dessa med flera uppgisna grunder ansett sig icke kunna vågra afskedsmemorialets insändande; samt att herr öfversten, som imellertid, med anledning af general-befälets skrifvelse till Belsrage, återlemnat asskedsmemorialet, hvad anginge den bestraslning, som för ordalydelsen i samma memorial skulle Blsrage ålåggas, funne sig böra anhålla om general-befålets bestamda föreskrift derutinnan, emedan herr Ötversten, som fortfarande ansåge Belfrage ej vara lagligen straffbar, i följd deraf var urstandsatt att beståmma graden af den anbefallda bestraslningen; med anledning af hvilken skrifvelse herr general-löjtnanten grefve Lowenbielm åter i ordres den 23 Mars sorstandigat regements-chefen, att, då dennes omformalta missiv till kapten Belfrages afskedsansökning tydligen utvisade, att regements-chefen uppmanat Belirage att med uteslutande af de i ansökningen intagna obehösliga och töreskriftsvidriga motiverna omskrifva detsamma, men att Belfrage enständigt vågrat sadant efterkomma, och då vidare herr general-befalhafvarens ordres af den 26 Februari anbefallte regemeuts-chefen att, vid memorielets återlemnande till Belfrage, pröfva och bestraffa dennes indisciplinåra förhallande, men regements-chesen i detta hanseende annallit om general-befalets bestamda föreskrift, så ock med stöd af I:sta delen 13 kap. 149 och löv SS kongl. tjenstgorings-reglementet samt 2:dra kap. 18 kougl. krigs-artiklarne, anbefalldes regementschesen att ålapga Belurage 8 dygns arrest, I:sta graden, med tillstand att emottaga besök, behalla sitt sidogevär och sin tjenst sorratta; och iunehalla dessa ordres tillika närmare Oppgift på de flera förseelser, hvarföre Belfrage ansågs till straffet skyldig, nemligen: 1:mo) att ban mot föreskrift i asskedsansokningen infört hvad dertill ej hörde; 2:do all han i sill skrissatt tydligen ådagalagt en indisciplinär obelåtenhet, som, om den ock kunnat vid laga klagan anföras, likvål icke bort i ansökningen uttryckas; och å:tio) att han mot båttre vetande och oaktadt regements-chefens uppmaning, enståndigt vidblitvit sin fattade föresats. Öfver den, i enlighet med sistberörde ordres, hr kapitenen Belfrage ålagda och af honom undergångna extra judiciella bestraffning har hr kapten, som emellertid, på grund af nu underdånig ansökning undfått nådigt afsked ur krigstjensten, hos kgl. krigshofrätten anfört klagan, dervid hr kapten sökt visa, att de i hang ifrägavarande afskedsansökning begagnade uttryck hvarken varit af beskaffenhet att icke, enligt de för sådane handlingars upprättande gifna föreskrifter, kunna deri lagligen intagas, ej heller till ordalag eller syfte inneburit något indisciplinärt och ur sådan synpunkt straffvärdt, helst hr kapten, hvilken 2 gånger blifvit af regements-chefen föreslagen till lediga majorsbeställningar vid regementet, men icke vunnit general-befälhafvarens bifall, det oaktadt icke till följd af någon enskild missbelåtenhet sökt afsked, utan med uttrycken om Åbibehällandet af den sjelfständighet, som alltid varit förvarad nom hans person och (att han ej längre borde qvarstå vid Bohus läns regemente, endast afsett sin ekonomiska sjelfständighet, hvilken icke låtit förena sig med qvarblifvande vid kaptensbeställningen, enär densamma, besvärligare än majorstbefattningen, dessutom gjorde vistandet å hans egendomar, belägna utom kompagniets stånd, beroende af regementschefens välvilja; hvarförutan hr kapten erinrat, att hans föregåeude afskedstagando kamraters afskedsansökningar varit motiverade och blifvit utan anmärkning genom general-befälhafvaren till