IÅt ÖTTTUTiMPUNuEns. Stockholm den II Febr. 1851. I dag blott nägra så ord. H. M:t Konungen lärer. så vida ej några oförmodade hinder intråffa, vara att hit äterförvänta omkring den 6 nåstinstundande månad. Resan till brå drariket såges hafva varit gynnad af ett ganska godt slådföre under hela vågen. Med föret hårstådes år det deremot nu rent af slut. Vi hafva under loppet af den sistförflutna veckan hår haft sådana dagar, att man nåstan skulle kunnat trott sig förflyttad till i medio af Mars. Blåsippor utbjudas nästan dagligen och låra hafva funnits att tillgå redan vid tjugondedagstiden. Då solen skiner vid middagstiden hör man hundradetals soglar qvittra i de nakna tråden vid Carl XII:s torg. Landtmännen tycka imellertid icke om denna tidiga vår; icke eller trådgårdsmåstarne. -Vintren torde komma igen, såga de, och det vid en tid, som man gerna skulle önska att den vore borta.Du torde i det härstådes utkommande-Söndagsbladet, hafva observerat en notis, hvari gifves vid handen, att nuvarande sekreteraren i Bondeståndet, hr håradshåfding A. E. Ros, skulle vara designerad att blifva justitieombudsman i stållet för hr S. L. Theorell, som i sin beråttelse till Riksdagen 1850 vågat ,håckla Högsta domstolen. Hvar Red. af Såndagsbladet fått denna underråttelse ifrån, begriper jag icke. Jag har frågat flere, mycket vål underråttade riksdagsmån om någon sanning kunde ligga till grund för ofvanbemålte, af Såndagsbladet meddelade rykte; men alla hafva med en mun svarat mig, att de derom icke hört ens en halfdragen anda. Deremot tros hr Ros vara designerad att blifva landshöfding i Stora Kopparbergs lån efter den nu derstädes varande högste styresmannen, hr P. D. Lorichs, som lårer åmna att taga afsked mot slutet af riksdagen. Framdeles torde man vål åfven få se hr R. beklåda en statsrådstaburett. — Hr Theorell kommer nog att bibehållas vid sitt justitie-ombudsmanna-embete, och fårtjenar det äfven, hvad kunskaper, arbetsförmåga och praktisk duglighet betråffar. Boresåsigter, beträfsande hans klander af vissa den högsta domstolens ätgårder, kan jag på intet sått gilla. Är det hans pligt att följa lagskipningens gång oeh deröfver till Stånderna afgifva sitt utlåtande, så år det åfven hans råttighet att påpeka både felen och de felande. I sådana fall kunna person och sak icke gerna skiljas från hvarandra. Stockholmstidningarnes hitintills iakttagna, djupa tystnad, rårande majoritetens af Bondeståndet till Konstitutions-utskottet aflåtna adress till förmån för Örebroförslaget, år verk ligen betecknande. För blott ett år sedan skulle Aftonbladet sjelft hafva ansett en sådan der tystnadens vältalighetvara ytterst klandervärd; men nu.... ja, ja omståndigheterna hafva ock på ett år mycket förändrat sig, och med dem Aftonbladets opinion. Derom år också ,numera intet att såga. De premisser, på hvilka Aftonbladet i gårdagens nummer fotat sin konklusion: vatt Handelstidningen numera icke har någon tillförlitlig Stockholmskorrespondent,öfverlemnar jag åt Red:s egen granskning. De åro af en sådan beskaffenhet, att man nåstan kunde vara frestad förmoda, att Handelstidningens Red. gjorde Aftonbladets en rigtig vänskapstjenst om den förre till den sednare per posto öfversände ett kompendium i logiken, vore det ock blott den beskedlige Kiesewetters. Att, om en korrespondent möjligtvis misstagit sig, skåra alla öfver en kam och beskylla dem för otillförlitlighet, år i sitt slag någonting så klassiskt, att sjelfva Minnellius, -in usum juventatisborde skrifva kommentarier derösver. Krigssskals-embetets till Kongl. Krigshofrätten inlemnade slutpåståenden i det Belsrage-Löwenhjelmska målet, hvarom jag i mitt förra href nämnde. har jag åran att i vidi