Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1851, sida 1

att återsinna det kölvatten, hvilket det redan lemnat. bet år nog för dem att känna sloderna, kullarne och några dalar till mötesplatser. Sablette skulle föra sin trupp till Klippbergen och visste att dessa besunno sig vesterut; det var honom nog: det öfriga berodde af hans skarpsinnighet och framsörallt af slumpen. 2. Allt efter som truppen framträångde, höjde sig marken småningom och luften blef torr och kall; håstarne funno ej annan fåda ån en slags dvergvåxande malött, af vildarne och båfverjågarne kallad salvia; åfven lifsmedlen började tryta och man måste tänka på att sörskaffa sig sådana. Kapten Sablette, som ånnu fördröjde karavanens marsch, skickade några af sina båst beridna båfverjågare att uppsöka elgar och antiloper, hvilka funnos kringspridda i bergen. Å David följde Pierre på en af dessa expediI tioner; men de genomströfvade en del af dagen flera bergplatåer, utan att påtråffa annat villlhråd ån några desmansråttor, hvilka de försmådde att döda. Solen började sånka sig på horizonten och nedståmda, till följe af felslagna förhoppningar, återvånde de till den af kapten