Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1851, sida 2

sörhoppning om framgång; han bör spara den I lika mycket som sitt krut, det vill såga, mer ån sitt eget blod. Det år med håsten, som han jagar busleln. med håsten, som han kan undkomma sina fiender: ty de slåtter och berg, Som vi skola genomströfva, hvimla af Indianer, hvilka betrakta oss som inkräktare af deras jagtomräden och behandla oss derefter. — Hafva vi då lika mycket att frukta af allla stammar? frågade David. , — Nej, svarade båfverjågaren; Svartfötterna och Korparne åro de enda, som åro verkligen sruktansvårda; de Genomborrade Nåsorna, Platthusvudena, Bannecks och Shoshounis äro deras fiender och till följe deraf våra bundsförvandter; men den båsta af dina indianska vånner år sårdig att stjäla ifrån dig din håst och låta dig då af hunger i en klippremna. Tånk dersöre på att hålla ögonen öppna och handen på karbinen. ; Kapten Sablettes trupp tog vågen långs ut med Nebraska floden, i det den ån genomtågade vidstråckta savanner, hår och der betåckta med pilar och bomullsbuskar, än trånga dalar insattade af tallskogar, hvilka betåckte bergen. (Fortsåttn.) UH3:: — —