Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 februari 1851, sida 2

Att så år, behöfver ej vidare omordas: ty detta förhållande år med en sållspord och ovåntad öppenhet erkåndt af sjelfva Sjöministern. Landtförsvaret har under den långa 40:åriga freden årligen erhållit de rikligaste I och öfverslödigaste anslag; och likvål år denna del af Försvarsverket i ett långt ifrån godt och behörigt tillstånd. Landtförsvaret har under nyssnåmnde tid kostat landet den lilla runda summan af omkring 250 millioner riksdaler banko. Hade dessa tvåhundrafemtio millioner kunnat besparas, så hade i nårvarande ögonblick Sverige varit för everldliga tider skattefritt, enår årliga råntan af detta ofantliga belopp skulle med ett par millioner hafva ölverskridit hvad budgeten åfven i denna misshushållningens tid upptager. Om man nu också icke med fog kan göra anspråk på hela beloppets besparande, så borde dock till landets sromma någon del deraf för ett biifvande krigsutbrott kunnat asläggas. Skulle vål vårt fattiga land i nårvarande ögonblick vara i stånd, oaktadt dess bebyggares hela sosterlandskårlek, att, utdfver den redan nu utarmande beskattningen, erlågga de nödvåndigt erforderliga, men dryga krigsgårderna? Hårpå synas likvål vederbörande aldrig tånka. Ty hvarje riksdag begåras ökade anslag till Landtförsvaret. Sedan 1810 hafva dessa anslag fördubblats. Och de ökas alltjemnt i en försärande progression, oaktadt den ständiga sreden. Fortfar detta allt framgent, så skall inom en icke sårdeles aflågsen tidpunkt vårt vackra, herrliga Sverige vara sörvandladt till ett enda stort — fattighus, hvilket sedan icke torde vara mådan vårdt att försvara — Det år tid och, i sanning, hög tid att göra slut på detta förfårliga missförhällande. Vi förklara likväl högt — hvilket också inlyser af hvad i början af denna uppsats blifvit yttradt — att ett starkt och tillräckligt och vål ordnadt Försvar såvål till lands som sjös måste finnas och måste bekostas, så stora uppoffringar ån derigenom för ögonblicket äläggas nationen. Men vi åro öfvertygade och skola söka visa, att ett sådant Försvar kan åstadkommas får vida mindre summor, ån de som nu för ett liknande åndamål så låttsinnigt och oförsvarligt bortådslas. Vår afsigt år att förorda ett båsta möjliga Försvarsverk för båsta möjliga pris. En omståndighet, som år sårdeles mårkvårdig, kunna vi icke låta vara att omnåmna. Det år nåmnligen bekant, att krigsförvaltningen år en styrelsegren, hvaruti konungamakten eller regeringen, mer än i någon annan, är obunden att hushålla, förvalta och anordna efter eget tycke. Når man nu får i fortsåttningen af vår artikel se, hurusom härens numerår sörminskats och krigsmaterielen räkat i ytterst bristsålligt skick på samma gång som anslagen enormt förökats och nåra fördubblats, så torde man håraf, bland mycket annat, kunna uppskatta, huru pass rått de hafva, hvilka påstå största möjliga utrymme böra lemnas för godtfinnandet hos högsta makten, under det de anse vådligt och olåmpligt att införa folklig sjelfstyrelse och I andra demokratiska inråttningar. i Vi vilja icke längre uppehålla oss med företal. Vi öfvergå nu till den särskilda framI ställningen af Landtoch Sjöförsvarets reorganisation. 144 6