Svenska försvarsverket. Näst efter eller, kanske råttare, i jemnbredd med en tidsenlig representationsförändring sinnes ingen för oss vigtigare fråga, ån den, hvilken rör svenska försvarsverkets åndamålsenliga ordnande. Det år derför vår och hvarje svensk medborgares pligt, oafsedt om han år -man af sacketeller icke, att egna en sårdeles uppmårksamhet åfven åt detta håll. Representationen skall skydda vår inre frihet, våra medborgerliga råttigheter; Försvarsverket bör vårna vår yttre frihet, vårt nationala oberoende. Mista vi ettdera af dessa båda slags frihet, så år det andra slaget antingen också förloradt eller af nåstan intet vårde. Derför hafva vi också lifligt deltagit i diskussionerna angående Representationsreformen, och vi skola med icke mindre intresse hådanefter följa allt hvad som rår ordnandet af Försvarsverket. Hvarochen kånner, att vi, egentligen att tala, icke ånnu ega någon Representation i sannt folklig mening. Det år smårtsamt att nödgas erkänna det. Lika smårtsam och får mången såkert ovåntad år den sanning, som vi, efter inhemtande af slersalldiga upplysningar i åmnet, hår nådgas uttala: Sverige saknar alldeles ett åndamålsenligt och tillräckligt Försvar såvdl till lands som till sjös (de bristsälliga fragmenterna från fordom förtjena i sanning icke namn af Försvar). Vi skola i det följande ovederlåggligen bevisa detta vårt påstående. Af hvad anledning har då vårt Försvarsverk råkat i detta bristfålliga skick? Hafva ej tillräckliga anslag blifvit beviljade? Jo; och hvad sårskildt Landtsörsvaret betråffar, hafva öfverslåädiga anslag vankats. Men de dryga millionerna hafva, såsom läsaren fram deles skall få se, blifvit åndamålslåst bortkastade, tanklöst förslösade. Hvad eller hvem som varit orsaken till det bedrösliga och oförsvarliga förhållande att, oaktadt de verkligen enorma anslagen, Landtförsvarets materiel får närvarande år i ett elåndigt och ofullståndigt skick och den s. k. stora flottan, enligt sjöministerns eget erkånnande, år obrukbar och till sin dyrbaraste och vigtigaste del nedruttnad, ösvergär vår förmåga att utreda; men såkerligen skall Statsutskottet och Rik sens Stånder i fosterlandskårleken finna en oimotståndlig uppmaning, det förra att föreslå, de senare att besluta en undersökning, hvarigenom det onda och skadliga blir dels för nårvarande urvågenröjdt, dels för framtiden omöjliggjordt. Vi för vår del skola påpeka alla oss bekanta brister och miss-bruk. Vi skola, såvidt på oss beror, unJanlyfta slöjan från den sorgliga verkligheten. Det går ej långre an att det nationala högö modet och den patriotiska egenkårleken läta ntala sig att det står bra och pråktigt till med vår krigsmakt till lan is och vatten; sanf ningen torde annars, innan man anar det, ramstå i en alltför förfårande gestalt. Vi hafva nu åtnjutit ett nåra 40:ärigt fredsugn. Under denna tid har flottan bekommit I tt — om det åndamålsenligt användts — illråckligt årligt anslag; och likvål besinnes len nu vara till större delen nedruttnad.! kos tt tt ——