Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 februari 1851, sida 2

utlåtande N:o 4, beträslande Rikets Stånders justitieombudsmans beråttelse till riksdagen år 1850, och jag går nu att sullgöra detta. mitt löfte. — Lagutskottet har, såsom jag i nåmnde artikel omförmålte, gifvit justitieombudsmannen en slags förebråelse för bristande grannlagenhet vid utöfvandet af den honom åliggande granskning af lagskipningen. Mot nåmnde förebråelse eller -skrapa-, hafva, som jag åfven omförmålte, flera af utskottsledamöterne reserverat sig, och andra åter ansett densamma ej blott vålförtjent, utan åfven för lindrig; hvadan de icke kunnat inståmma i pluralitetens inom utskottet uttryckta förklaring, att justitieombudsmannen motsvarat det vigtiga förtroende, honom blifvit lemnadl. — Reservanternes namn har jag redan meddelat. Den förnämsta och utsörligaste af reservalionerna mot den justitieombudsmannen af utskottet tilldelade förebråelse får mindre grannlagenhet i sitt framstållningssått har blifvit afgifven af Hr R. T. Cederschiöld, och det år i synnerhet den, som jag anser förtjena en allmånnare uppmårksamhet för de principer, som deri dels uttalas, dels försvaras. Jag vill vid återgifvandet af de betraktelser och maximer, som i denna reservation förekomma, så vidt möjligt år bibehålla originalets egna ord, såsom de för saken mest låmpliga och bevisande. Reservanten såger sin skiljaktighet från den af utskottets pluralitet hyllade mening, hafva bestått derutinnan, att han ansett ett beståmdt yttrande böra afgifvas dels om bristerna uti lagskipningens nuvarande tillstånd och om medlen att dem afhjelpa, dels om domarens behörighet att pröfva en försattnings giltighet såsom lag samt dels om justitie-ombudsmannens råttighet att yttra sin åsigt om domstolsbesluts öfverensståämmelse med, eller stridighet mot klar lag. Rörande hvardera af dessa 3:ne frågor sårskildt har reservanten afgisvit sitt yttrande, i den ordning, de hår ofvan blifvit tramstållde, och har sålunda gjort början med den om bristerna uti lagskipningen i nuvarande tillstånd och om medlen att dem afyjelpa. f1:mo,. Enligt föreskriften, så vål uti R. F:s 100 som åfven uti 14658 af instruktionen för R. St:s justitieombudman, år det denna embetsmans åliggande, att vid hvarje riksdag till Rikets Stånder aslemna en allmän redocönelse för sin förvaltning af det honom anförtrodda embete, samt att deruti utreda lagskipning ns tillstånd inom riket. Jemlikt stadgandet uti R. 0:s 32:dra 4 år det lagutskoitets pligt att granska denna justitieombudsmannens allmånna redogörelse samt att med utlåtande deröfver till Rikets Ständer inkomma. om dessa föreskrifter icke skola betraktas såsom toma ord utan all betydelse, så lärer meningen med desamma ej kunna vara, att af Justitieombudsmannen och lagutskottet framkalla några smickrande fraser för att insöfva Svenska folket i den behagliga föreställningen, att lagskipningens tillstånd alltjemt år förträsfligt, åfven om förhållandet i sjelfva verket vore motsatt: Så har åtminstone icke reservanten uppfattat dessa föreskrifter. Han har nemligen trott lagstiftarens afsigt dermed bafva varit att låta Rikets Stånder vid hvarje riksdag erhålla ett, på sanna förhållandet grundadt, tillförlitligt omdöme derom, huruvida lagskipningens tillstånd i riket verkligen år sådant, som det borde vara, eller icke, och i sednare fallet, huru bristerna deri må kunna afhjelpas. Om denna uppfattning af grundlagsstiftarens verkliga mening år rigtig, och om det icke eller kan nekas, att den, som på allvar vill utreda lagskipningens tillstånd i riket, hufvudsakligen bör fåsta sina blickar på förI hållandet uti högsta domareinstantsen, enår