fördom, att vetenskapen i sin förnäma abstrakhet icke har något att göra med lifvet och samhållet. Tvärtom år just all sann vetenskaplighet till sitt innersta våsende praktisk, i det den både gifver impulser åt det yttre lifvet och emottager sådana tillbaka. Geijer, Örsted, Goethe, Alex. von Humboldt, och alla samtidens stora vetenskapliga tånkare, hafva verkat omåtligt på vår tid,och skola verka ånnu mer på den kommande, liksom förra seklets tånkare, och Rousseau kanske mest af alla, ånnu i dag just åro de som beherrska den populåra bildningen. Ju åldre verlden blir, ju snabbare sker omsåttningen mellan det vetenskapliga och det populåra vetandet. Att i vårt Sverige bibehålla många föreställningar i den populåra bildningen som den högre forskningen redan voderlagt, skulle vara sårdeles lått att bevisa, och icke minst med afseende på vår egen historia. All fördom år ett sådant arf, efter en antiquerad vetenskaplig sats, ifrån teorien om solens rörelse kring jorden, ånda ned till den från förra seklets spekulation årfda föreställningen, att allt hvad det formella förståndet ej straxt kan analytiskt förklara år ett nonsens. På sådana fördomar år vår allmånna bildning temligen rik, och vi skulle skatta oss lyckliga om vi genom vårt företag i någon mån kunde bidraga till deras besegrande. Men det år ej blott i de gamla vetenskaperna som menniskoanden bryter sig nya banor; den skapar med hvarje steg ett nytt vetande, som åter ur sig skall utveckla nya vetenskaper. Vår allmånna bildning har redan fått en aning, att de gamla språkens kånnedom ej år hela inbegreppet af mensklig vishet, att bortom dem ligger en ännu åldre och mårkvårdigare odling, och att dessutom naturens riken innehålla lika höga, lårorika och likaberåttigade åmnen får forskning, och lika verksamma medel till andlig utveckling. Men i ordet naturvetenskap gömmer sig en rikedom af vetande, som mångden ånnu år långt ifrån att ana. Columbus kunde såga: el mundo es poco, verlden år liten: det år den nyare vetenskapens åra att kunna såga: verlden år stor, och tillågga att dess Skapare år större. Aldrig anade rymder skymta i fjerran för den spanande blicken; naturens och mensklighetens håfder upplåta sig på en gång och i en öfverraskande fullhet för den menskliga vettgirigheten. Det kunde vål tyckas, att upptåckten af Mastodontens kåkben eller af Azteks graskullar har litet att göra med den nårvarande civilisationen. Det år likvål ej så, utan det förflutna drifver oss oupphörlist framåt, desto mera ju sullsländigare vi upptaga det i vårt eget medvetande. Vi kunna derföre ej medgifva, att de stora vetenskapliga upptåckterna ej ligga inom den allmånna bildningens område; den har rått att få dem ur första hand, så snart den kan fatta dem och se dem, icke såsom intressanta kuriositeter, utan i deras stora och heliga sammanhang med menniskan, verlden och det gudomliga. : Vi hafva framkastat några åsigter om allmån bildning, — flyktiga antydningar, som vi under loppet af vår publicistiska verksamhet skola vidare upptaga och söka utveckla. Det år icke utan en glad oro som vi för första gången i kånslan af full ansvarighet tala till allmänheten. Vi känna bäst hvad som brister oss, och bedja denna allmånhet om öfverseende och mildhet; men vi plädera icke ringheten af vår förmåga. Ingen har tvingat oss till ett steg som visserligen år åfventyradt, om ej måhånda en inre röst, som hviskar till oss, att icke allt hvad vi hafva ph hjertat att såga våra läsare skall ohördt och oförstådt bortklinga i vinden.