Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1851, sida 1

Calais, ty jag år ej ålskad i Boulogne. En gång, tillade han öppet. då han såg förvåning målad på fiskarens ansigte, en gång gjorde jag den förre grefven af Boulogne orått — ja. jag tvekar ej att medgifva det — jag gjorde honom orått; och ehuru han nu långe slumrat den sista såmnen, ålskar hans folk mig dock icke och jag har blifvit varnad för dem. — Och tror ni att vanliga menniskors kårlek eller hat kan åfverlefva många år? frågade fiskaren; men låtom oss icke destomindre fara till Boulogne; der uppehåller sig för nårvarande Frankrikes konung: så sade en resande, som för ett par dagar sedan landsteg hår. Och konungen, som, efter hvad det såges, kommit för att på stållet afgöra, hvilken skall årfva det långe lediga grefskapet öfver Boulogne, skall beskydda eder mot edra fiender och bjelpa eder att insåtta eder suveråns son i sina lagliga råttigheter. Efter ett ögonblicks eftertanke samtyckte herren af Wavrin, och allt ordnades i hast. Den sköna Margaretha af Flandern, rörd och upplifvad af fiskarfamiljens omvårdnad, emottog gerna de förmåner, som denna tillflyktsort erbjöd henne, och kånde ingen fasa får de långa, fuktiga hvalfven och den tunga stendårren, hvilka dolde henne för verlden; och då hon nu fann sig i såkerhet, blickade hon knappast