Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 februari 1851, sida 1

haft denna plats, då en liten stad, som för längesedan sörsvunnit, varit uppbyggd på den landtunga, der Scarphouts fåste stod. Denna enda mur var allt som återstod af de sordna byggnaderna, och mot denna stödde sig hyddan; ehuru de ofantliga stenar, af hvilka den var sammansatt, föga harmonierade med det dfriga af den oansenliga boningen. Emot denna mur gick nu fiskaren, och i det han satte sin kraftfulla skuldra mot en af dess stora stenar, vånde sig denna till fråmlingens förvåning på en axel och visade spetsen af en smal Lrappa, som tydligen förde ned under jorden. Några få ord voro tillråckliga att förklara det denna trappa genom en gång under sandkullarnes smala landtunga förde till det gamla slottet derborta; och i detta gamla slott fanns ånnu ett rum beboeligt, ehuru ej kåndt af någon annan ån fiskaren sjelf. — Låt derföre fröken stanna hår, sade han, bevakad, södd och uppassad af min hustru och mina barn; och hvad oss angår, så bege vi oss ut till sjös. Jag vill föra er oskadad till hamlegn eller också jemte eder sofva i vågornas samn; sedan kan ni af Frankrikes konung erhålla hjelp att återstålla lag och ordning i ert land. — Till Boulogne, sade fråmlingen, till Bologne? Nej, låtom oss stanna i Borgues eller