ningar i ett land uppkommer en prisstegring på alla andra varor, äsvensom en stegring i arbetslönerna. Vore det möjligt att antaga, att blott ett enda land öfverhopades af guld och silfver och att intet aflopp för dessa metaller der egde rum, så skulle ovilkorligen följden af detta förhållande blifva en stockning i afsåttningen af detta lands produkter till utlandet, hvarest de ådla metallerna stodo i ett högre värde och arbetskraften och de inhemska produkterna sålunda voro att erhålla för en mindre qvalitet klingande mynt. Det rika guldlandet kunde nemligen icke utbjuda sina varor till annat ån höga priser, hvilka åter icke kunde beviljas af utlånningen; afsättningen till utlandet skulle följaktligen så småningom nedsjunka nåra nog till noll; men deremot de utlåndska billigare varorna med oemotståndlig makt strömma till det rika landet, för att uppsöka en marknad, der de, relativt taget, betalades med höga priser. Antingen inträssade då i detta lands sinanciella och merkantila förhållanden en fruktansvård brytning, efter hvars genomgående jemnvigten så småningom återstålldes, eller ock hotades den inhemska produktionen en lång tid bortåt med en undergång, hvilken tillochmed i vissa nåringsgrenar vore oundviklig. Spanien kan i sin handelshistoria gifva många och slående bevis för sanningsenligheten af hvad nu yttrats. (Forts.)