Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1851, sida 2

På den aftalade dagen begifver sig alltså hr Goddamson en god stund före den utsatta timman till Lorenzberg. Hans gamla bekanta, nöjets ifrigaste Lorensbergsprester, förena sig med honom i Gamla Allen. De lustiga skarorna tåga arm i arm till sitt mål, sjungande den jovialiske Götheborgerskaldens ord: Så vandra vi till Lorensberg. Mac, mac, mac, fallerallala.Hr Goddamson följer med dem upp till vårdshuset. Han reqvirerar in en bål Carolina och bjuder öfver lag, han klingar med allas vår farbror L.....g, han skämtar med sde söta slickorna:, han svår på kyparen. Men förgåfves, oaktadt alla dessa sörströesemedel, ville han åndå ej komma i sitt vanliga Lorenzbergs-lynne. Tanken på hans obekenta Psyche lemnar honom ingen ro. Klockan blir omsider tio. Hr Goddamson fattar hatt och cigarr och ilar ned från sitt glada sållskap. Han går in i parken. Han ströfvar genom allerna med lorgnetten fasthållen i ögonvirklen, ty qvållen år mycket mörk, och, såsom en man af god ton, affekterar hr Goddamson att vara nårsynt. (Forts.