Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1851, sida 2

derbörande långe och vål gått och vidtagit onödiga åtgårder mot revolutioner, som aldrig varit påtänkta, så sker dem den surprisen att det misstånkta spöket, ståndigt citeradt, slutligen inståller sig. Man bör dock, till heder för Rustibusarnes moderation, nåmna, att revolutionen inskrånkte sig till några tåg upp och ned på gatorna, en smula skrål och en inslagen fönsterruta på borgmästarens förstugudörr. Det enda svenska if, som spilldes i denna revolution, var en katts, som, utkommen i en olycklig stund, fann sin dåd för konung och sädernesland under de rabulistiska stöfvelklackarne. Efter velerbörligen intagen revolutionsmotion, begåfvo sig hrr Rustibusar med lugnade sinnen till gåstgifvaregården, der den reqvirerade sexan, hr borgmåstarens sållskap förutan, med god aptit expedierades. Man roade sig der öfver dagens misstag och borgmåstarens skuggråddsla; man åt sill af Bergens norrska och ostrou från Prins Carl i Götheborg; man drack hela verldens skål — men icke hr borgmåstarens. Denne sednare tror ånnu fullt och fast, att en revolution verkligen varit nåra att utbryta, och endast hejdats af hans energiska upptrådande. l