Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 februari 1851, sida 2

a —— — — nya nationalgardet tycktes vara riktigt uppeldat af patriotism och — brånvin, uppsteg hr borgmåästaren på ett konjakssat och höll från denna eminenta talareplats följande tal, alltemellan åtsöljdt af stora gester och en talande mimik: — Soldater och medborgare! — hr borgmåstaren nämnde soldaterna först, ty han visste mycket vål, att soldater böra stå i det fråmsta rummet och medborgare blott i det andra — Soldater och medborgare! Fåderneslandet och allas vår födelsestad år utsatt får den rysligaste fara. Revolutionens hydra har upprest sig åfven i vår fredliga stad. Vi vcta ej hvilken dag demokraterna, dessa mensklighetens oförbåtterliga siender, skola tåga in genom våra tullar. Vi skola då blifva mördade allesamman. Stadens styresmån skola hängas på lyktpälarne, vära små barn skola slagtas och skickas till Paris i sjerdingar. Barrikader skola stänga våra gator, våra hus skola nedbrånnas, vår egendom och våra utmarker delas i lika lotter mellan revolutionårerna och — hören det och båfven — allt brånvin i staden skola de dricka ut till sista droppan. I — De ska så fan heller — afbråto ähörarne med ett sorl af ovilja. — Månner af Bracksjö — återtog borgmåstaren — såderneslandet såstar sina blickar pål —