måttstock utarbetade. Hr Ekenstken var ock råtta mannen att i detta fall skicka åstad. Han år af gammalt en förslagsmakare och sinner sin lust och glådje i att framtråda såsom sådan. Huruvida den smålåndske Rååfven har någon del i delta hans framtrådande nu, vill jag icke asgöra; men otroligt år det ej. Michel sjelf kan tills vidare -sidde bag krattet og lure.— Det skall blifva rått interessant att se, huru den konservativa fraki tionen inom Konstitutionsutskottet kommer att bete sig, betråffande ifrågavarande förslag. Ingen kan dock afbida det med större långtan, ån hr EkenstGden sjelf. Stackars man! ban får väl knappast en blund i sina Ögon innan han får veta, huru det går med den maktpåliggande saken. Och hvad de små stackota benen skola få brådtom sen för att båra sin herre omkring, når förslaget en gång blir allmängjordt. Möjligtvis skola de löpa så mycket snabbare, som de kanske för sin oförtruna möda kunna hafva hopp om att framdeles få hvila ut i något postkontor i en småstad. Hvad vet jag? skulle Orvar Odd såga i thy fall, och jag kan sannerligen ej heller för tillfållet uttrycka mig annorlunda. Det minsta hr öfverstelöjmanten försjenat för sin kärlektill tryckfriheten år att blifva portråtterad i — Friskyttenoch -Folkets Röst. Hvad Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning, som han så vålvilligt haft i åtanka, kommer att såga om den lille mannen och hans bestållsamhet, kånner jag naturligtvis icke, men nog tycker jag, att den åtminstone kunde bestå en ram till portråttet, eller låta sin Jovial, hr Liber, föreviga honom i en mycket sorglustig visa. Polismåstarens i Stockholm, hr Bergmans, utnåmning till landshöfding i ett af de får nårvarande höfdingelösa lånen lårer oförtöfvadt vara att förvåänta. Huruvida han kommer att tilltråda sin post förr, ån efter riksdagens slut, år dock ånnn oafgjordt. Hufvudstaden kommer utan tvifvel att sakna honom mycket. Båttre hade varit om han blifvit öfverstäthällare i stället för landshöfding, men dertill år han vål icke låmplig, då han hvarken år grefve eller baron, icke ens simpel adelsman. Dagen för H. M. Konungens afresa till Norrige år icke ånnu beståmd. Sednast i början af nåsta månad lårer dock fården dit företagas. Prinsarne Gustaf och Oscar tros komma att åtfölja H. M:t. ; I afton år en stor bal på Kongl. slottet i anledning af Kronprinsens namnsdag. Omkring 1000 personer, och bland dessa många af riksstånden, åro till densamma inviterade. De inbjudna gåsterna samlas på slottet kl. half 9. Jag förmodar, att man i Götheborg lagt mårke til en notis, som stod att låsa i N:o 17 af Postoch Inrikes-tidningar får den 21 dennes, nemligen att kapten F. Nisbetk erhållit general tullstyrelsens förordnande att tillsvidare sörestå distriktchesstjensten i södra (sydöstra?) tulidistriktet. Det år i Gåtheborg allmånt bekant, huru hr Nisbeth af dåvarande t. f. chefen i vestra tulldistrikret. ölverste Ekenstam, trakasserades och försöljdes, emedan hr ölversten fått den fixa idäen att kapten N. lemnat materialier till åtskilliga mot herr E:s embetsförvaltning riktade artiklar, hvilka på den tiden stodo att låsa i tidningarne Göthen, Phoenix samt Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning. Förföljelsen fortfor oaktadt redaktionerna af nåmnde tidningar Öppet tillkånnagåfvo att kapten N. icke med ifrågavavarande anmärkningar hade det ringaste att kassa. Öfverste Ekenstam fick dock icke långe glådje sig öfver sin genom oådla medel vunna seger. Han fick, såsom talesättet lyder, essked på grått papper-, och med hans aflågsnande från tulldistrikschefsplatsen i Götheborg upphörde kabalerne mot kapten N. som general-tullstyrelsen under tiden hade lärt kånna såsom en i hög grad redbar och sällsynt duglig tjensteman. På egen begåran erhöll kapten N. transport till kustchefsplatsen på Gottland; kort derefter utnämndes han till tullsörvaltare i Hernösand. och nu har han, såsom nyss nåmndes, erhållit förordnande att t. v. förestå distriktchefstjensten i södra (sydöstra?) tulldistriktet. Det år i håg grad glådjande att se ett embetsverk så vilja