— Her ILIarmansdorss H:r Palmstjerna talade sör bifall -Såsom en erkänsla sör det handtag, bondeståndet lemnat ridderskapet i frågan om det kungliga representalionsförs! aget-H:r Hartmansdorff åter ansåg lörslage ts antagande vara ytterst vådligt både för konungamakten och det nuvarande representationssättets bebevekande ordalag ridderskapet och adeln att ej antaga detsamma; ty på samma gång Som bisall dertill gåsyes, ramlade en af samhållsbyggnadens stödjepelare, o. s. v. — I anledning af friherre Palmstjernas varma sörordande för bifall till förslaget innehåller N:o 21 af tidningen -Borefår sistlidne gårdag en artikel, i hvars uttalade åsigter jag till alla delar instämmer ). Borgareoch bondestånden kunna ej nog varnas för att lyssna till de smekande ståmmor, som då och då på sjelfva riddarhuset, men ånnu mera enskilt, man och man emellan, låta sig förnimma. hvilka esomoftast gifvas borgare och bönder af medlemmar af presteståndet, ehuru jag för min enskilta del har mycket svårt att såtta fullkomlig lit till desamma, alldenstund de icke sällan gifvas af personer med Jakobs råst, men med Esaus händer. Säkert är imellertid, att svenska prestens och svenska bondens intressen i otaligt många sall åro så nåra förenade, att dessa båda stånd aldrig i några hufvudfrågor borde vara skiljaktiga sins emellan, stånd. Han anropade fördenskull i de mest Vida upprigtigare tror jag de försåkringar vara, utan borde de jemka med sig i alla sådana ? fall, som gällde det stora allmånna båsta. För I . 2 . 2 att tillvägabringa en sådan öfverensstämmelse i tånkeoch handlingssått blefve dock nödvåndigt, att presterne upptrådde och handlade som vänner, men icke såsom förmyndare. Större delen af våra prester hafva ju utgått I der, mödrar, bröder och systrar, hafva måsom röra dess och landets båsta, bispringa i frågor om att lätta dess tryckande bördor råcka det en varm, en bjelpande brodershand? — Bildningen, kunskaperna, det högre vetandet göra sig alltid gållande, utan att de behöfva antaga någon förmyndareeller beskyddareton, utan att lårdomsskylten alltid behåfsakerått, så kunde från dem utgå den rörelse, fosterlåndsk och sannt kristlig anda. en mångd intressen gemensamma; åfven bor2 garen är en son af folket, lefver och hafver dessa begge stånd mer ån en gång insett, och når de broderligt hållit tillsammans, hafva deras ord och handlingar utöfvat ett stort inflytande på medstånden. 1840 års riksmöte bår sednast vittne om hvad dessa stånd med ur folkets eget sköte, hafva inom det sina fåö hånda sjelfve i barndomen delat alla dess försakelser och mödor. Hvarföre då ej i frågor, och understödja detsamma? IIarsöro , i ver uthångas. Förstode prester och bönder sin som inom kort tid reformerade en mångd föråldrade och tidsvidriga institutioner samt ingjöte i hela statskroppen en stark, lifvande, Hvad jag hår ofvan yttrat, betråffande breste-och bondestånden, gåller i många fall ålven horgare-och bondestånden. Äfven de hafva I sin varelse genom detsamma. Detta hafva ock endrägt och samnad kraft förmå utråtta. 1 förening med presteståndet kunde borgare och bönderåsven med nuvarande intrasslade och tidsvidriga representationssått. utråtta stora ting. om ej just på en gång, så dock långsamt och ville. Det år söndringen inom dessa stånd, såkert. Hvarken konungamakten, adeln eller prelaterne skulle i längden kunna motstå en påtryckning från de tre ofrålse stånden, de skulle ej ens våga det, om de ån så gerna hvilka Sverige till en ej ringa del har att tacka för alla sina olyckor, bland andra dem, att den tidsvidriga fyrdelningen och den oförnustiga i sjelfskrifvenheten ånnu qvarstå. Sått en gråns för denna olyckliga söndring, och någon annan makt, ån den förnuftiga, fria folkviljan, representerad af slånder och konung, skall ej i Sverige kunna göra sig gållande! Den bekante s. d. öfverstelöjtnanten och riddaren Ekenståen, torparen från Småland,såsom han åfven stundom mycket anspråkslåst behagar kalla sig, inlemnade i Lördags till Konstitutionsutskottet sitt förslag till vissa inskrånkningar i tryckfriheten. Jag har ånnu icke haft tillfålle att låsa hans förslag; men för att döma af de utdrag ur detsamma. hvil