Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1851, sida 2

Sådan år Europas ställning. och sådana reflexioner måste påtvinga sig den förste hårförare, som tager sig för att tånka öfver den absoluta makt, som hans svärd förlänar, men hvilken man förmenar honom att dela. Så djupt som surstar och hof på kontinenten nu sjunkit i sina folks aktning, skulle den förste general, som höjde en populår fana, inom sex veckor se sig i spetsen för den största armå i Europa. Och det år i hög grad omöjligt, att icke en eller annan general gör denna upptåckt. Åndå iabillar man sig i affärsverlden och söker äfven inhilla andra, att sakernas nuvarande tillstånd år tillsredsstållande, varaktigt och såkert. Dessa reflexioner åro föranledda af Narraer fall och flykt. Narvaez hade likvål för långe sedan utslitit sin kredit vid hofvet, under det hans långvariga vålde och oregerliga lynne skaffat Honom skaror af fiender bland Spaniens parlamentariska notabiliteter och bland den talrika klassen af lycksåkare inom armån. Såsom representanten och concentreringen af en militårpolis, har Narvaez hitills icke kunnat aflågsnas. Hans afsåttning betraktades alltid som synonym med förnyade uppresningar. Men med Spökrädslan för insurrektionerna försvann åfven den supponerade nödvåndigheten af Jernhenden till att underirycka dem. Utan tvifvel år nu glådjen stor i Madrid öfver att hafva blifvit qvitt en så fruktad herre som Narvaez. Exeltados skola skratta, drottningen taga sig en kontradans, och Don Francisco yttra sin förtjusning i de honom egna vålbekanta tonerna. Men skall nationen draga någon fördel deraf? Skall Spanien bli friare och båttre? Detta land hade nyligen ett tillsälle till emancipation. För icke länge sedan egde allmånna val rum, vid hvilka, oaktadt det förherrskande inflytande de militåra och öfriga auktoriteterne utöfvade, det likvål icke skulle hafva varit omöjligt för valmånnen att utse oberoende, hederliga och frisinnade representanter. Med smårta få vi nämns, att detta icke blef resultatet. Frisinnade och oberoende mån vände med vedervilja valförråttningarne ryge gen. De interesserade oeh servile strömmade ensama till urnan. Och aldrig har, icke en seång i Spanien, kommit tillsammans en riksI församling mindre egnad att frambringa och understödja ministrar med talang, oberoende och råttskaffens tånkesått. pr 2—