Men nu synas öfverhufvud tre motsatta åsigter vara rådande i afseende på denna fråga. Ty somliga vilja behålla det gamla klassvalssystemet med någon liten yttre förandring, I andra bråka med så kallade förmedlingsförslag, I ett tredje parti önskar en tidsoch frihetsi enlig förbåttring i representationen, hvarvid ? dennas murknade grund måste rödjas undan och en fullståndig omskapning af dess inre föregå ? I Föråndringsåsigten — om vi så få kalla den — delas af de konservativa och de grå. Bå da hylla ståndsprincipen, men tillåta för öfrigt gerna någon större eller mindre föråndring i det yttre, i sormen. Det år endast denna föråndrings större eller mindre betydenhet, som skiljer dem åt. De konservative vilja bibehålla de nuvarande stånden och tillåta blott en obetydlig fåråndring för ösrigt, hvilkons beskaffenhet vi Snart torde närmare få låra kånna, når det klassvalsförslag, hvarmed de nu som båst laborera, blir utarbetadt och utlemnadt till konstitutionsutskottet och riksens stånder. De grå uppgifva visserligen den nuvarande ständsindelningen, men vilja införa en ny på sitt sått förenklad ståndseller klassform, som likvål söndrar och förbittrar vida mer ån den hittillsvarande. Man erinre sig i det nyss förkastade förslaget det s. k. strecket, som qvalisicerade de rika och sörnåma till omedelbara val och lemnade massan till medelbart valsått. Efter förslagets fall hoppades man att de grå skulle inse omöjligheten och olämpligheten af ett sådant förslag, som det från 1848; men olyckligtvis sorisara de, såsom deras organer högt sörkunna, att agitera icke blott för bibehållandet af dettas principer vid ett nytt sörslags uppråttande, utan åfven sör återupplilfvandet af just detta samma förslag från 1848. — I så måtto åro de konservativa årligare och uppriktigare ån de grå, att de förra öppet såga sig vilja bibehålla i hufvudsaken den nårvarande ståndsindelningen, under det att de senare skryta med att vilja upphåfva alla ståndsformer, införa samfallda val — jemnte mycket annat fagert snack. Förmedlingsåsigten hyllas af personer, som i i grunden åro liberala, men sakna mod att genomfåra, hvad de anse rått och billigt. De äro ösvertygade om oråttvisan deraf att menniskor, endast derför att de tillhöra vissa stånd, skola ega medborgerliga råttigheter; de kunna icke annat ån vidgå billigheten deraf att hvarje sjelfståndig, vålfrejdad svensk man åfven blir i fullt mått erkånd såsom svensk medborgare. Men de vilja bibehålla oråttvisan och söka med s.k. koncessioner muta henne, så att hon skall gifva billigheten en liten plats bredvid sig. De korttånkte! De vilja icke såtta yxan till roten af det murknade trådet af fruktan att dess fall skall skaka nejden; de önska helsi, om möjligt vore, att trådet sakta och tyst ruttnade ner utan att salla för någon vindstöt. — visserligen år hvarje förslag ingenting annat ån ett sörmedlingsfsörslag till något ånnu båttre och fullkomligare. Men det år icke i denna mening de skuggrådda liberalismens anhångare tyda ordet. De mena med förmedling ungefår detsamma som synkretism eller sammanblandning (som dock år overkstållbar, enår de ifrågasatta elementerna åro oförenliga), så att det gamla och murknade skulle i all sin oduglighet oföråndradt qvarstå och bredvid sig upptaga en tillsats af nya och liberala elementer. En sådan s. k. förmedling äsystas of alla de mer eller mindre utsörligt sramstållda förslag till bibehållande af de fyra stånden i ena kammaren, medan i den andra skulle inslåppas representanter, valda ur öfriga samhållsklasser. Förbåttringsåsigten omfattas af det egentliga folket, af det stora flertalet bland de liberala, hvilka icke blott åro innerligt öfvertygade om råttvisan och billigheten af den sak, för hvilken de strida, utan åfven ega mod att genomkåmpa striden och en oimotståndlig förvissrr In . 1 — —