Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 januari 1851, sida 1

— sfrel, huru den år tolerant och stor nog at tilläta de monarkiska partierna uttala sin principer, och slutligen huru mycket den gif vit Frankrike i jemllörelse med monarkien Sedan bekämpas det föreliggande utskottsbe tänkandet. Han vill dock icke hafva någon ting gemensamt med ett kabinetts politik hvilket bland annat har stympat republiken grundbasis, den allmånna valråtten. Lika li tet vill han hafva att göra med majoriteten I politik. Han gillar ej eller tilldragelserna un der församlingens ferier. De fel, som år I på församlingens och hennes permanenta ut: skotts sida, kunna dock uppvåga dem på an: dra sidan; man bör derföre ömsesidigt bevara dem i glömska. Budskapet af den I: November kom, och till och med de retli saste republikaner skänkte det sitt bifall. .. (Charras (från sin plats): Nej det år et hyckleri. haroche: Så långe jag år minister, tål jag icke, att man talar så om en handling, son presidenten undertecknat. President Dupin kallar Charras till ordning Bergspartiet ropar: oss alla. Lamartine fortsåtter: Genom presidenten: sista budskap har en period liksom blifvit afslutad; han har i det, frivilligt och högtidligt upprepat sörsäkringen om sin respekt för kon stitutionen, och ingen regeringshandling har sedan gjort ingrepp i lagstiftande maktens rått eller i de konstitutionella formerna. Man bör dersöre icke gå tillbaks till tiden före dötsamma och upprifva gamla sår; för landets vål, för nationens heders skull, och i sjelfva de monarkiska interessena bör man befåsta det nuvarande tillståndet, och det kan man blott, när man icke angriper regeringen och söker att nedsåtta den. Detta år åfven folkets äsigt: det ser bakom angreppen på imperialistiska tendenser monarkiska planer dolda. Når Lamartine talat, slutas mötet under stark uppståndelse i salen. Både majoriteten och minoriteten åro missbelåtna med hans tal. (Fortsåttn.)