Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 januari 1851, sida 2

sågo så putsade och småtresliga ut. De doftade lång våg af friskt granris. Verkstaden stångdes och svarfstolen stod nu ledig för hela dygnet. Gamla Lena hade tagit på sig sin båsta bindmössa med det nystrukna linet under. Lärgossen, som dag fått fri måndag, blankade, dagen till åra, sina stöslor och borstade sin helgdagströja. Måster Svarfvelin sjelf, nyrakad och iklådd I en splitterny peruk, satt i förmaket och emottog med en god hussaders patriarkaliska glädje Lenas och Jårgossens ensaldiga men dock så hjertans vålmenta gratulationer. Thekla hade ej ånnu varit inne för att efster vanligheten gifva pappa lilla rakkyssen. Men det var ju helt naturligt. Hon hade så fasligt mycket att syssla med vid kaffebordet, stådningen och allt det der Slutligen kom hon, det snålla barnet, tåck som alhid, i den retande morgondrågten. Fader och dotter lågo långe slutna i hvarandras armar, innan någon af dem tånkte på, att morgonkaffet möjligen kunde kallna under tiden. Thekla kom först ihåg det. (Forts.)