ö — således för dem de broderligaste känslor. despel; för den öfriga salen en fråga om lif eller död. I Gilberta, förd af en oemotståndlig kraft, hade bekämpat! samling. I de stora män, som man trodde sig få komprometterade, erhöllo Bellart, general-advokaten Marchangy, män, namnkunmige tior sin retrograda fanatism. Nedanför domstolen stodo de anklagade Baradere, IIenon, Castille, ) Roz6, Massias, Lefevre, Goupillon och andra or mindre bekanta carbonari. Men främst af alla Bories, Raoulx, Pommier och er Goubin. g. Män af stora verlden, och en kedja af damer, bland i fonden de för dem m d KA m hvilka äfven miss Julia dElbe, intogo anvisade platserna. I Folket uppfyllde salen, korridorerna, dörroch fönster — fördjopningarne. ILn spänd och bäfvande rörelse visade sig d i dess leder; de anklagade voro sjelfve män af folket, de voro söner af arbetare, simple soldater; de voro, enligt general-advokatens uttryck, varelser utan förfäder: folket hyste För dem som intogo fonden var denna session ett skåLambert stod i hopen, dyster och orörlig som en staty, b den der stannat upprätt bredvid sin kullstörtade socle. k sina samvetsagg, och för första gången inträngt bland denna Sittande på ett utsprång af muren, lyfte hon långsamt sina af tårar uppsvälda ögon, och lät sina matta blickar aväfva öfver samlingen. Ibland domarenas antal igenkände hon genast Marchangy, hvilken hon sett om aftonen vid hotellet. dOÖberon. IIon ryste vid hans åsyn. Allt hvad som angick minnet af denna afton, då hon förrådt och förlorat Raoulx, borde naturligtvis förorsaka henne en dödlig smärta, och bereda ytterligare olyckor. Den olyckliga Gilberta bedrogs icke heller i denna aning. De syra sergenternes process hade erhållit sin största vigt derigenom, att de royalistiska domarona smickrat sig med att deruti kunna inveckla Lafayette, Benjamin Constant, Kratry, Lafitte och dArgenson; finna en orsak att utöfva grymt. beter på desse frihetsvinner, som oroade deras sömn. Dessa förhoppningar förverkligades dock ej, tack vare Boriess och hans kamraters bevista sjelfuppoffring. Men ännu högre intresse, än af de unge anklagade och dessa debatter af det hemlighetsfulla carbonari-sällskapen, hvars mysterier ansägos genom dem skola blifva upptäckte. I General-prokuratorn hade yttrat, att denna process skulle på en gång uppdaga alla de komplotter som oroade Frankrike. Man skulle derunder, bade han sagt, följa alla de I mörka stämplingar i spåren, som doft undergräfde Frankrikes lugn; man skulle se de revolutionära sekterna frånryckta den mystiska slöja som dolde dem, och drifna, med deras attributer, tecken, deviser och färger till Frankrikes eller snarare till Europas gränser. Carbonarism Sedan h:rr Merilhon, var det namn, som framåtskridandet, generation till generation, hade lånat af närvande tid; således borde carbonarismen vara de nna epoks förskräckelse. I från Choix-dEst-Ange och de andra partiernas advokater hållit sina försvarstal, framkastade hr Marchangy sina förfärliga slutsatser, hvari ban anklagade narismens mörka gömställen. land började angripas, detta land som hitills varit exempel på en sublim undergifoenhet för sina principer. Sjelfva Spanien vore i fara att förlora sin heroiska fanatism, sin vördinspirationer om frihet och jemolikhet. att ställa sig i enkla dygder för kunskaper, mysterier för upptäckter, instinkter afgrunden? triumferade, om Bourbonernas legitima monarki ginge öfver ända, så skulle all samhällsordning duka under, altaret störtas, samiljerne upplösas, eganderätten förlora sina urgamla rättigdigra process, hafva alltid bibehållit de mest demokratiska kinslor. kEn af dem, hr Castille, skref ett bref till Louis Napoleon på slottet Ilam, i anledning af den fångne furstens verk om arbetets organisation. I Högst rörd af det bref ni, uti flera personers af den arbetande I klassen namn, tillskrifvit mig, har jag kännt mig lycklig af den tanken, mwajoritets, som nu för tiden hvarken eger politiska rättigheter, eller — denna hemliga makt för alla de olyckor som öfversvämmat den civiliserade verlden. Italiens, särdeles Neapels resningar .. ligt genom sina Bourboners saktmod! . . utgingo från carboAtt Grekland, under inflytande I af en förfärlig galenskap, bröt sina milda bojor för ett gud-! löst oberoende, var äfven carbonarismens verk. Det vore I denna liga som distillerale det dem okraliska gift, hvaraf Tysk. . Neapel, så lyck-1 D nad för de urgamla traditionerna, i denna flod af infernaliska j O! hvilken evig skam! dessa folk sökte ljuset i stället makternas skugga; de utbytte de legitima för förnuftsslut . . . skyndade de icke alla med stora steg mot General-advokaten vände derpå uppmärksamheten på Frankrike, för att med smärta betrakta komplotterna af dessa oordningens befrämjare, dessa upprorsstiftare. Han lyckönskade sig, att Försynen med hela sin gudomliga makt vakade öfver vårt sköna land: ty om, genom en olycka, hvilken himlen säkerligen ej skulle tillåta, men hvarpåj man icke utan rysning kunde tänka, den revolutionära andan heter, och Frankrike skulle snart, under den förtärande la) De anklagade från la Rochelle, hvilka öfverlesvat denna olycksSvaret på detta bref lydde sålunda: Från Louis-Napoleon till hr Castille. , Slottet Ham d. 4 Okt. 1844. Min herre, att några medborgare göra rättvisa åt patriotismen i mina afsigter., Ett bevis på sympathie från det egentliga folkets sida synes I mig tusen gånger dyrbarare än det officiella smicker, som af regimdåhna. stod slösas på maktens innehafvare. Också skall jag alltid bemöda mig. att göra mig förtjent af ett sådant erkännande, och att sarbeta i denna det franska folkets ofantliga majoritets intresse, den tryggad existens, ehuru den är den erkände källan till alla rättigheter och all rikedom., Kamrater till de olycklige sergenterne från la Rochelle! J bören fullkomligt förstå mina tankar och känslor, emedan J lidit sör Om 2