— Vet ni, sade Gonbin, att namnet Natthröclerne SOm vi bära, tycks mig nu döma oss att endast lefva i mörkret: endast under mörkret hafva vi kunnat färdas fram, oah uti detta så att! säga obebodda hus hafva vi ju äfven full natt. — Olyckligtvis, anmärkte Raoulx, är det icke, som ni sörr sade, denna natt, som frambringar fröet till allt på jorden och förbereder en skön dag. I — Nej snarare fängelsets natt, som förstör allt och aldrig upphör, sade Pommier. — Bah! återtog Goubin, natten skall i oss alltid finna. goda och trogna bröder! — Ack! om vi ändå finge njuta ännu en frihetsnatt! sade Bories. Vid dessa ord, uppsteg han på ett gammalt bord som ännu qvarstod i den fordna värdshussalen, och kastade sina blickar ut genom ett hål på fönsterluekan; han betraktade kasernmuren, som befann sig midt emot, särdeles en liten port invid marken och ett fönster i öfra våningen, hvilket tillhörde det rum han egt till inqvatering. Detta lilla rum inneslöt ännu det, som numera var honom dyrbarast på jorden. Emedan Bories vid sin afresa för att öppna insurrectionen insåg, att talrika faror skulle möta honom vid de första stegen på denna bana, hade han uti en lönnlåda il sin ekbyrå nedlagt det hemliga sällskapets papper, och framför allt en tablå öfver centraloch departemental-logerne, tillika med listan på carbonari-cheferne, hvilken, om den blefve funnen af någon obehörig, skulle störta hela korporationen i maktens händer. j Han måste således nödvändigt, för hvad pris som helst, I återtaga och förstöra dessa papper. Och detta var orsaken, hvarföre Raoulx öfvertalat honom att fly från skogvaktareI bostället, och skälet hvarföre han samtyckt dertill. Han meddelade Pommier och Goubin sina tankar och dessa insågo lika väl som han, den ångest han borde erfara. Den tanken var förfärlig, att sällskapets hemligheter, hvilka de så troget bevarat, skulle förrådas genom deras eget fel! Listan på carbonarismens ledare skulle sätta de ädlaste och dyrbaraste hufvuden i Frankrike på spel! I lönnlådan funnos ifven bref från Lafayette, hvilka uppmanade de unge adepterne till den oinskränktaste tillgifvenhet för den renaste frihet; bref från Dupont (de lEure),) uppenbarande denna godhet, denna hjertats ädelhet, som isynnerhet hos statsmannen blir en så stor dygd; vidare fragmenter af Benjamin Constant, hvars lisliga vältalighet uti de filosofiska och liberala spekulationerna ingjöt den djerfva flygt och den själsvärma, som göra dem populära . lä Alla dessa män, som ingifvit de unga carbonari de, högsta tankar, vidgat deras inre synkrets, ech så att säga pånyttfödt dem, ingåfvo dem samma vördnad, samma kärlek, som de skulle hafva hyst för en far, och de ansågo som ett. fadermord att förråda dem. Å Bories hoppades, att följande dagen vid appel-timmen, J när hela garnisonen befunne sig på paradtorget, kunna smyga sig in uti sitt rum, med tillhjelp af en gammal soldat, . med det bästa hjerta och det inskränktaste förstånd i hela regimentet; denne skulle öppna den lilla porten nere vid muren, på det skyldtvakten ej skulle blifva honom varse, I och han på detta sätt kunde åtkomma den dyrbara skatt som låg förvarad i hans byrå. I Han meddelade sina vänner sin plan och sade tifl Goubin och Pommier, att han, i följe af den idsen att taga sin! tillflykt till detta hus, som låg midt emot kasernen, för Uatt fullborda sin plan, hade beordrat dem att förena sig med): honom i la Rochelle. En besynnerlig plats för en samman komst, kvilken de dock blindt hade antagit. I Efter dessa sista dagars mödor och häftiga rörelser, i insomnade de unga carbonari på bänkarne af det gamla herberget, och hvilade sig något på detta hårda läger från si-i na fatiger ... Den yngste bland dem hade tillochmed ett leende på lr sina läppar under sömnen: tanken att vara älskad och Eglantines bild förenade sig med (äioubins älskeliga bekymmerlöshet, så att han triumferade öfver alla olyckor. Ä I daggryningen inträdde Cedric och medförde matförrader i sin skjutviska. Emedan han åtföljt Pommier och Goubin till la Rochelle, af kinde han deras tillflyktsort. I Då arresteringsorderna hade blifvit utgifna enligt obe-y stämda angifvelser, och enligt de namn som angifvarne kunde påminna sig, så hade Cedric Pontarlier ännu icke blifvit föremål för någon förföljelse. p I följe deraf hade han redan föregående aftonen skaffat bröd för dagen åt sina vänner, och hållit dem sällskap g i deras enslighet. I Denna morgon hade han dessutom ett bref till Bories, I. ett bref från hufvudlogen, funnet uti pilstammen vid Saint-S Pierre, hvilket besynnerliga postkontor nattbrödernas chefd uppdragit honom att undersöka under sin egen frånvaro. IE Bories emottog det med klappande hjerta, ställde sig Ä för att läsa det, vid den ljusstrimma som inträngde genom d hälet på fönsterluckan. ö Han läste länge på detta missiv, som innehöll en t mängd instruktioner; men i den mån han nalkades slutet afs h brefvet, såg man honom darra och blekna. Slutligen föll papperet ur hans hand, han lutade hufvudet mot sitt bröst, I. och en smärtfull suck pressade sig fram ur hans inre. I d ) Tiden har ingenting förändrat i hr Deponts (de tikure) karakh ter; 26 år efter den tidpunkt, då han var en af ledarne för det hemk liga sällskapet, återfinner man hos honom hela hans ädla hjerta. I q Man läser nemligen i franska tidningarne för år 1848 följande: In I En sann republikan, hr Dupont (de l:Eure), medlem af den provisoriska regeringen, har icke velat sjelf draga nytta af den lön s! man anslagit åt honom, för det höga embete han beklädt under tranna månadare tid Donna värdige medhorrare har användt cin länk