Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 januari 1851, sida 2

som bör förvåna er hos en småstadssvarfvare. Gubben Svarsvelin älskar också verkligen sitt yrke, han har derpå anvåndt ett helt arbetsamt lif. Derför ser ni honom dagligen från morgonen till qvållen svånga sitt kåra hjul, då och då med vålbehag tittande bort åt glasskåpet, för att betrakta sina händers verk. Der i svarfstolen, der år egentligen hans LJ . . ? verld, der år han ej filister långre. 2. Vackra Thekla, hur hon slåsar med pappas elfenben. Måster Svarsfvelins öfriga arbeten i all ära, den vaekra sjuttonäriga Thekla Svarsvelin är dock utan gonsägelse mästerstycket. Mamsell Thekla är hvad man skulle kunna kalla en nåpen skönhet. Dessa tåcka kindgropar, hvilka tyckas vara ditkomna enkom för att bringa den som vågar skåda i dem, på fall. Dessa oregelbundna men kanske just derför så Nyortva drag, detta smärta lif, dessa små vålarfvade fötter och smalben — allt detta