Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1851, sida 2

———————————————————— Sålunda kan man få höra folk med en verkligen komisk såkerhet resonnera öfver sina bekantas identitet med personerna i en roman. De skola minsann icke förbigå ert arbete heller. — Bevars — skola de utbrista -hvilken skandalös bok! Hvilka personligheter! Den der gnidaren i första kapitlet år ju hr Ba, den der hanrejen i andra hr Be, den der låsarepresten i tredje hr Bi, den der gamle vållustingen i fjerde hr Bo, den der sjeskige röstvårfvaren hr Bu, den der koketten, hjeltinnan i romanen, hi, hi, den år min själ ingen annan ån fru den och den, och den der sqvallerkåringen gamla fröken X. J. von Z, Nu år det icke alldeles omöjligt, att samtlige desse herrar och damer sjelfve kånna igen sig på beskrifningen. Om de tillfålligtvis alla äro högst aktningsvårda menniskor med stora råntor och långa titlar — många andra vackra samhållsdygder att förtiga — bör också ingen finna det underligt att de göra fasligt allarm af sin misskånda dygd, och såmedelst draga nödig försorg om att verlden nu får fullståndig reda på deras små svagheter, så vida den ej förr kånt dem. Hånder så en af dagarne, att herr Ba och herr Be och herr Bi och herr Bo och herr Bu I och på köpet hr By, som ombud får damer