Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1851, sida 2

AD——————— — — frågar honom om hans ärende. Och når allt går omkring visar det sig att den hedersmannen låtit våcka upp er midt i natten enkom för att såga ifrån, det han låst edra sista poemer och der trott sig finna ett par fel, dem han ville göra er uppmårksam på. Hvad såger ni om dylikt? Kan vål ettimpertinentare missöde trässa en stackars förförfattare? Hvabah? .... Men ni är icke skald, ni är i stållet romanförsattare. Er nyaste roman, t. ex. en social tendensroman, har helt nyss kommit ut i boklådorna, och sysselsåtter hela den låsande all-åheten. Emedan tidningarne utlåta sig öfver arbetets åstetiska värde och hr juslitie-ombudsmannen studerar genom hvarje sida för att upptåcka ett brott mot tryckfrihetslagen, är emellertid efter vanligheten en stor mångd snusförnuftigt folk i full verksamhet, för att om möjligt utgissa hvem den eller den i romanen skildrade personen månde vara. Ty att karaktersskildringarne syfta till att utpeka någon viss person, tages gemenligen för alldeles afgjordt. Det gifves till och med menniskor, som sjelfva hafva den svagheten att tro sig utpekade.