Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1851, sida 2

——— — ——T— — ————— ———— na, mangrant storma upp på ert rum för att hålla råfst med er för ett brott, till hvilket ni år lika oskyldig som det barn, hvilket söddes i natt. — Ni gör stora ögon och bjuder herrarne för skams skull sitta. — Hvilken tillsällighet — frågar ni i så höslig ton det låter sig göra — har jag att tacka för nöjet af herrarnes besök. — Min herre — ryter ordföranden, t. ex. hr Ba — en sådan fråga år i högsta grad oförskämd. Ni vet med er sjelf, att ni i er sista roman på det nedrigaste angripit mitt och dessa oförviteliga medborgares goda namn och h rykte och vi .... Mina herrar — asbryter ni helt förbluffad — det år såkert ett misstag. Jag minnes mig till och med aldrig förr ån nu ha haft den åran att se ån mindre kånna herrarne. — Det — rasar man — ge vi f-n, antingen ni kånner oss eller inte. Men vi åro nu hitkomna för att fordra en ovilkorlig uppråttelse af er för den oss tillfogade förolåmpningen. Såg fort herre, hvad har ni att svara hårpå? (Forts.) AA —