brottslighetens dasliga tillväxt inom alla Europas stater knappt af någon kunna sättas i fråga, som sett råddningshus eller vet huru många barn genom dessa stiftelser blifvit återförda från lastens bana och brottets bråddjup. Men derom kan tvistas, huruvida det goda ändamålet lättast och såkrast vinnes, om staten eller om enskilta menniskovånner taga dessa stiftelser under sin omvårdnad. För vår del tro vi, att det önskade målet snarast skulle inom vårt fådernesland upphinnas, om staten och den enskilta välgörenheten der räckte hvarandra handen; man skulle då troligen innan kort hafva åtminstone ett räddningshus i hvarje lån, och dessa råddningsanstalter vore visst icke för många för Sverige, då ett land med vida mindre solkmängd neml. Wärtemberg redan långe haft mer ån 20 sådana stiftelser och vår lilla grannö Seland har tvenne. Råddningshusens historia visar, att dessa stiftelser i flera decennier spridt välgörande verkningar inom Europas folkrikaste och mest industriella nationer. Den som hlott låst Geschichte und Statistik d. Rettungsanstalten von L. Völter, har baft tillfälle att öfvertyga sig om sanningen håraf. Man faller derföre i billig förundran öfver hr landshöfding Bergenstråhles obekantskap med våra nårmaste tidsföreteelser, då han i sitt embetsutlåtande till fångvårisstyrelsen så oöfverlagdt kunnat feamställa råddningshusen som tonaturliga, icke ölverensstämmande med det samhållstillstånd, som år, utan fastmera företeende en viss likhet med de socialistiska samhällen, som inom vissa sekter förberedas, med sina phalansterer, sina nationalverkståder, Sin barnuppfostran på statens bekostnad o. 8. Vv. Når man låser dessa sammanstållningar af så heterogena elementer som råddningsbus och socialistiska utopier eller politiska luftslott, finner man det helt naturligt, att Bore icke kunnat förklara hr landshösdingens utlåtande i denna fråga annorlunda ån som ett sruktlöst försök att vilja lera upp tidsandan. Det år tydligen dennas menniskoålskande rigtning, som hos hr landshöfdingen väckt dessa misantiopiska åsigter af råddningsbusen. Men vid nårmare eftersinnande skall hr landshöfdingen säkerligen medgifsva, att filantropien icke vill inlata sig i strid med det bestående samhållsskicket, utan att hon fastmera handlar i öfverensstämmelse dermed, ja hr landshösdingen skall finna, att filantropiens syften i sig åro något helt annat ån de Fourrierska statstheorierna, och att dessas phalansterer icke stå i ringaste förhållande till v. Fellenbergs, Fissiaurs och Wickerns uppfostringsanstalter. Når genom de förra solkmassorna uppröras, staten söndersplittras och en ny associationsordning grundlågges på dess ruiner, så åsyfta de sednare uppråtthållandet af den gamla ordningen derigenom, att de söka göra sjelfva proletärklassen, som år denna ordnings farligaste fiende, belåten med sin st Ilning i samhållet, i det de lemna bidrag till dess moraliska och religiösa uppfostran. I stållet för att på socialistiskt vis vilja upplösa samhållsorganismen vill det slags filantropi, som bygger råddningshus för proletårernas vanvårdade barn, låka ett af den gamla statskroppens djupaste sår. Att förlikna råddningshusen vid någon af de socialistiska samhållsformerna, tyckes således uppenbarligen, lindrigast sagdt vara en onaturlig liknelse. Det år i sanning tillfredsstållande för råddningshusens vänner att deras motståndare icke förmå göra andra invåndningar mot dessa stiftelser ån sådana, hvilka för den uppmärksamme granskaren nåstan vederlågga sig sjelfva.