Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 januari 1851, sida 2

Å AAH HHAÄA Götheborg. Till lugnande af deras farhågor som i den hår tillåmnade arbetareföreningen redan nu innan någon sammankomst egt rum eller en enda fråga blifvit diskuterad, spåra samhållsupplösande tendenser, hafva de arbetare, som stå i spetsen för inbjudningen, anmodat oss tillkånnagifva, att föreningen hvarken åmnar befatta sig med socialistiska och kommunistiska theorier, eller göra religionsfrågor till föremål för sina öfverlåggningar. Götheborgs sörening åmnar att, så vidt möjligt år, gå praktiskt och i alla håndelser fredligt och lagligt till våga för uppnående af sitt föresatta mål. Det år icke föreningens fel om en hop skuggrådda och kanske med onda samveten utrustade personer i hvarje om ån så oskyldig arbetareassociation se en brand som skall förtåra samhållet. Hvarföre år det blott arbetarnes föreningar som åro så vådliga? Hvarföre ifrar man icke emot handelsföreningar, fabriksföreningar, handtverksföreningar m. m.? Förmodligen emedan dessa åro bildade af sörmögne handlande, rika sabrikanter eller med måstarebref försedda personer. Har man vål hört dessa föreningar åstadkomma något ondt? Och finnes någon rimlig grund att en arbetaresbrening. rått uppfattad, skall göra det? Tvårtom bör det vara påtagligt för hvar och en, som icke år förblindad af fördomar, att allt hvad som går ut på att håja arbetaren och gifva honom ett rått begrepp om sitt menniskovårde, leder till raka motsatsen af split och upplösning — leder till harmoni och försoning. Dessutom, hvem hindrar sådane bildade personer som frukta tidens rörelser och som i arbetareföreningarne vådra konspirationer emot eganderått, familj och allt hvad heligt år — hvem hindrar dem att ingå i föreningen och bekåmpa de förvillelser, som der kunna vilja göra sig gållande. Vi afslutade i fredagstidningen, handlingarne betråslande den af herrar Wijk, Melin och Geijer våckt fråga om ett statsanslag af 542,000 rdr bko för uppförande al spanmålsmagasiner hårstådes. Vi hade åmnat att med anledning af den mårkvårdiga framstållningen göra nägra reflexioner för egen del; men vi hafva efter ett noga genomlåsande af vederbörandes utlätanden sunnit, att ingenting återstår att såga. Handelsföreningen, borgerskapets åldste, magistraten och konungens besallningshafvande hårstådes hafva så enståmmigt och med så slående skål nedgjort förslaget, att det år absolut omöjligt för en regering med minsta eftertanka att derå fåsta ringaste afseende. Hårvarande auktoriteters beteende år lika hedrande som hr Wijks begåran år oförskämd. Att af en fattig stats kassa på ett enda bråde för enskilda åndamål begåra öfver million rdr banko, synes nära nog vansinnigt, men så går det når personer under ärate! åro vanda att så allt hvad de peka på. Öfvermodet vexer och med defsamma fördunklas kånslan sör det hassande. Hvad som imellertid på intet sått låter sig förklara, år hrr Melins och Geijers deltagande uti en framstållning som både inför regeringen och nationen icke kan annat ån klinga som ett hån eller utgöra det mest talande bevis om det begrepp man på vissa håll gör sig beträslande statsmedlens ändamål. Det sörljudes från Stockholm att hårvarande tulldistriktchefen, hr Carstråm, skulle vara i fråga att blifva finansminister. Herr Carstråm hör visserligen icke i politiskt hånseende till de liberala, såvida ej till den fraktion deraf som kallas grå; men i statsekonomiskt hånseende och synnerligast betråffande tullfrågorna, hvilka han båttre ån mången annan genomtånkt, har han dokumenterat sig såsom tillhörande framåtskridandet, och det år sålunda vår öfvertygelse att regeringen kunde göra ett såmre val, ehuru det sannolikt blefve problematiskt om han kunde genomdrifva hvad hr Sandstråmer med sin kånda energi icke lyckats att få igenom. Aftonbladet — mårk det nyss grå Aftonbladet — drifver nu med det grå partiet i Sverige och förliknar detsamma vid ett tyskt parti som af en Berlinertidning, skildras sålunda: 1IU får octarl4 1) fån avant fa Of