ett tilIIAIICe, sadant som detta, IOF sSvenskå 101ket, att erhålla friketen, sannolikt icke så snart återkommer.Sådana uttryck tjena till ingenting annat ån att å ena sidan våcka förbittring, å andra sidan misstråstan; och ingendera af dessa sinnesståmningar år egnad att föra representationsreformen framåt på fredlig våg. Når hårtill kommer, att dessa uttryck åro öfverdrifna och sanningslösa, kunna vi sannerligen icke inse, hvad nytta de medföra. De visa endast, att de grås tårar Öfver förslagets många fel och brister ingenting annat voro ån krokodiltårar. Ty om de verkligen endast förordat förslaget, derför att ett båttre ej får ögonblicket stod att få, så skulle de icke nu utbrista i sådana tröstlösa ordalag, som det vi nyss ur Bore citerat. Vidare anhålla vi, att def. d. grå ville upphöra att drifva sådana satser, som följande ur Bore för den 7:de dennes: -Det år endast genom samverkan och enighet med det liberala borgareståndet samt de liberala minoriteterna i de andra två stånden, som bondeståndet kan hoppas någon framgång för sina billiga anspråk, och hemta vi håraf anledning till den önskan, att bondeståndet måtte så fort som möjligt sluta sig till de andra liberala fraktionerna inom representationen?:, o. s. v. samt följande ur Barometern för den 31 sistl. december: -Radikalerna drabbar ansvarat för bondeståndets nu iråkade misskredit, hvilken dock ej får tagas i annan ån politisk mening och som ingalunda får råknas ifrån annan dag, ån den 18 dennes, då bondeståndets majoritet förkastade det kungliga förslaget. Men då söndrade bondeståndet sig från sina trogna s(e) medkåmpar i borgareståndet och då begick bondeståndet ett kolossalt misstag, som tyvårr långe skall ståmpla sv. bondeståndet såsom icke politiskt fullmyndigt, samt i följd deraf otillförlitligt in polilicis-. Skall man le eller harmas? Äro icke sådana yttranden lika löjliga som oförskåmda? Svenska bondeståndet har totalt förlorat den kredit, som det före den 18:de december egde hos Barometern! Detta kan imellertid numera icke hjelpas: bondeståndet får trösta sig öfver förlusten, så godt det kan. Likaså öfver sin politiska omyndighet och otillförlitlighet. Vi för vår del undra blott, hvem som vill åtaga sig besvåret att vara förmyndare öfver det omyndigt förklarade bondeståndet. Kanske åro de grå villiga? Hvad förmyndarearfvode skulle de grå i sådant fall fordra? — Lika orimlig år Bores begåran, att bondeståndet, det eniga, talrika, liberala bondeståndet, skall, vid åfventyr att annars icke komma ur flåcken med sina frihetsstråfvanden, så fort som möjligt sluta sig till den fåtaliga, grå afdelningen inom borgareståndet. Skola då hundratusenden afsvårja sin liberala troslära, för det att några hundraden envist knåböja får pluto-byråkratiens vidriga belåte? Vi för vår del finna det mycket mera passande och klokt, att de liberala bland de öfriga stånden sluta sig till det ingalunda i politiskt hänseende omyndiga eller otillförlitliga bondeståndet, som både till antal och kärna utgör det egentliga solket. De skulle sålunda kunna gå i spetsen för en hår, hvars djupa leder måste injaga respekt hos Konservatismen, vare sig att den har sitt läger på Riddarhuset eller i Konungaborgen. Slutligen uppmana vi de f. d. grå att, tvårtimot Najadens råd den 9:de dennes, såmjas med de liberala om ett representationsförslag, som år fullt liberalt, så konseqvent som möjligt genomfördt och fotadt på en bred demokratisk bas, samt att sedan sida vid sida med de liberala strida mot de konservativa -på lif och död.Må de grå icke glömma den lexa, som de erhållit i de konservativas förkastelsedom öfver 1848 års representationsförslag, hvilket likvål med fulla hånder åt dem utöste privilegier, koncessioner och förmåner. Må de komma ihåg, att ett förmedlingsförslag, hvilket år i ringaste mån liberalt, skall stådse förkastas af de konservativa, just derför att det icke kan våcka den stora och i hemlighet fruktade mäånodangs evmnathjöor 13.