dan! vice president. 2 — —— Rättegångsoch Polissaker. Vi meddela nu i sammandrag, hvad som förekommit vid förhören i poliskammaren d. 24 och 31 sistl. December, rörande den eld som blifvit anlagd Måndagen den 23 i samma månad, uti huset N:o 17 i Majornas 5:te rote. Poliskommissarien A. Andersson hade sörstnåmnde dag ingifvit en rapport till poliskammaren så lydande: -Uti en vedbod till huset Solsberg under N:o 17 i Majornas 5:te rote vid Stigbergsåsen, tillhörigt skomakaren J. P. Hansson, hade sent i går aston blifvit anlagdt eld nåra brådvåggen och brunnit så mycket, att en der bredvid stående timmermanskista blifvit kolad å ena gafvel, och befanns der bredvid sammanlagda 13 stycken vedbrånder itånda, och af samma sorts ved som låg i vedboden, samt tillhör sjömanshustrun Johanna Söderberg, som hyrer ett rum och kök samt nåmnde vedbod, i samma hus; hvilka brånder jemte prof af veden jag låtit hemta till poliskammaren i dag, samt kallat för att upplysningsvis höras om anledningen till eldens anlåggning, nu tillstådeskomne personerå. Närvarande vittnen, tillfrågade, beråttade: att Måndagen den 23 sistlidne December, kl. . till 8 på aftonen hade rök från vedboden förmårkts intrånga uti hustru Söderbergs kök, srån hvilket vore utgång till ifrågavarande bod, hvarföre man estersett orsaken deriill. Då dörren blifvit åppnad befanns vedboden vara full med rök, och eld låga utmed våggen vid en der stående kista med timmermansverktyg. Vatten hade derpå genast blifvit hemtadt och slagit på elden, hvarigenom det lyckats att inom kort slåcka densamma. Hårvid hade iakttagits, att elden varit antånd uti finskuren ved, som utmed våggen varit lagd bredvid nåmnde kista i hög, kors och tvårs, liksom till en brasa. Ett vittne ville minnas att vedbodens andra dörr, hvilken förde till en trådgård, varit öppen; hvaremot hustru Söderbergs piga Sara Olsson, som först varsnade röken och gjorde alarm, ville erinra sig att dörren varit innantill stångd med en s. k. hvirfvel, hvilken likvål varit af den beskaffenhet att dörren kunnat upptagas utifrån. Detta vitsordades äfven af ett annat vittne. Sara Olsson hade senast kl. 7 e. m. varit i vedboden, men då icke förmårkt nägot spår till eld derstådes. Skomakaren J. P. Hansson inståmde äfvenledes uti hvad som blifvit omnämdt, tillåggande, att han icke hade någon kunskap om eldens uppkomst ej heller egde anledning misstånka det någon person af illvilja eller fiendskap kunde ha anlagt densamma, oeh upplyste Hansson tillika, att byggnaderna å ifrågavarande tomt samt å tomten N:o 16 der nästintill, voro tillsammans försäkrade i städernas allmånna Brandstodsbolag för 1,100 rdr bko, hvilken summa vida understege verkliga vårdet. Aklagaren yttrade hårpå, att skomakaren Hanssons son Carl Wilhelm, som vore anstålld vid hårv. Kgl. Götha Artilleri-regimente under antagit tillnamn Göthe, skulle, enligt hvad åklagaren förnummit, för kort tid sedan fållt svåra hotelser emot fadren och d 23 på eftermiddagen, ungefår en timma före eldens uppkomst, varit sedd i nårheten af Hanssons bostad. Med anledning håraf förklarade Hansson att hans bemålte son visserligen får omkring åtta dagar sedan, likasom åtskilliga gånger förut uppfört sig ohöfviskt och illvilligt emot fadren, men att HansSon dock icke egde ringaste anledning förestålla sig, det sonen låtit hånföra sig till en så grof brottslighet, som den hvarå åklagaren antydde. Skomakaren Hanssons minderårige son Henrik Bernhard, jemvål tillstådes, beråttade: att en hans åldre broder August för honom den 23 Dec. på aftonen omtalat, det deras nyssbemålte hroder Carl Wilhelm Göthe, förut på estermiddagen kl. emellan 6 och 7 kommit i dörren till sadrens verkstad och frågat efter en arbetare, vid namn Svante Andersson. Poliskammaren uppskjöt derpå ransakningen till den 31 December. dertill uppeifne