Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 januari 1851, sida 2

blick till! och jag skall tro att du har älska mig. — Blott en enda blick af den gamle Francesco! och jag skall tro, de tjugo olyckliga åren voro en dröm — och att du ånnu och evigt år densamme.Store Gud! förbarma dig öfver mig!— utropade den gamle mannen håftigt och reste sig till hålften upp på sjuklågret med utstråckta armar. — -Agnes! min Agnes! står du åter för mina ögon, som i den stund, då jag såll och lycklig begrof mitt namn och mitt rykte för att följa dig! — Var det dig jag förebrådde min olycka! Var det dig jag marterade med mina qval och mitt samvetsagg! Var det du, som bad den förbarmande Guden om blindhet och döfhet, för att icke se, icke höra din förvandlade maka! — Blott till hålften blef då din bön uppfylld: du har icke hårt hvad jag var får ett odjur; men du såg det hvarje dag i mina anletsdrag — och ålskade mig likvål. — Mina plågoandar kånde du icke. Det var icke krånkt hederskånsla, icke högmod och menniskoförakt, som förtårde dig — det var icke gåckad tillit till dig sjelf och ditt lefnadsyrke; det var en gåckad kårlek, som gjorde dig elåndig, och jag, jag var din plågoande. — Ack, kan du förlåta mig?(Forts.) AAQ wi.D OAOAA