skrifningen kända, hvarigenom ej sällan stora förluster uppstå, hvaremot den högre tullen vid införandet af kolonialvaror ifrån Europeiska hamnar hindrar införskrifningen af sådana varor derifrån och begagnandet af en sördelaktig konjunktur, når priserne der åro låga. Jag yrkar och föreslår dersöre, att hela denna undantagslagsstistning, såsom numera utan allt förnuftigt åndamål och snarare mera skadlig ån gagnelig, må alldeles borttagas, och tullen å alla slags kolonialvaror må uppgöras och beståmmas alldeles lika, hvarifrån de må införas. I Om remiss af denna motion till Ilöglosliga Bevillningsutskottet anhålles. I IV. (Om allmogens sehlationsrått.) Det klagas öfver att Norrska handelsslottan erhåller allt större och större öfvervigt öfver den Svenska, och att en betydligare del utaf vår trådvaru-utförsel verkstålles med Norrska fartyg. En hufvudsaklig orsak så till det ena som andra af dessa förhållanden ligger dock deruti, att allmogen och köpingarne hafva i Norrige en större seglationsfrihet ån i Sverige; och råtta hjelpmedlet mot de öfverklagade missförhållandena år utan tvifvel att hår gifva åt allmogens och köpingarnes seglations2 2 1 . rått enahanda utstråckning som i Norrige. I Norrige, och likaså i Finnland, förer skärgårdsbonden som byggt sig ett fartyg sjelf detsamma, och utgår dermed med frakt af trådvaror till Hollåndska, Belgiska, Fransyska och Engelska hamnarne, och år naturligtvis då i stånd att göra resan med största möjliga hushållning och att i proportion deraf nöja sig med en ganska lindrig frakt. Om en skårgårdsbonde i Sverige åter, eller flere i kompagnie byggt sig fartyg, så få de sjelfve icke föra dem, så vidt de vilja gå utom Östersjön eller långre ån till Danska hamnarne, utan måste i slikt fall öfverlemna fartygens förande åt examinerade kaptener, hvilka först för sig och styrmån skola hafva dryg betalning, och som sedermera ej heller nöja sig med den enkla kost och sartygsutredning som skårgårdsbonden skulle bestå sig och sitt folk, i fall han sjelf förde fartyget. Vid sådant förhållande såger det sig sjelf, att allmogen i Norrige, som icke år underkastad ett slikt tvång, skall kunna göra resor till Nordsjöhamnarne för vida lindrigare pris och utföra våra trådvaror för vida lågre frakter ån vi sjelfve. Jag föreslår och yrkar dersöre, att allmogen och köpingarnes innevånare i Sverige, hvilka ega fartyg och som med dem ej vilja gå på långre frakter ån till hamnarne i Nordsjön och kanalen, må vara befriade från åliggandet att låta föra sina fartyg af examinerade kaptener och styrmån. Det år till sistnåmnde hamnar, som trådvaruexporten hufvudsakligast verkstålles, och den lastegare som ej vill förtro sin last åt en oexaminerad skeppare, har ju sitt fria val att göra eller låta såsom han tycker. Någon olågenhet kan således ej uppstå deraf att vår allmoge och våra köpingars innevånare förunnas samma seglationsfrihet som åt de norrska och finska. Om remiss af denna motion till höglosl. bevillningsutskottet anhålles.