Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 januari 1851, sida 2

A 4 — om icke blott var okyrkligt utan stred. såom ett åktenskap mellan en munk och en unna, mot alla den tidens begrepp om åkenskap. — —s—k— r — — Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Det ligger nu för en öppen dager, att orsaken till ministerkrisen icke år att söka i det nederlag ministeren led i nationalförsamlingen den 3 dennes. Ministeren hade förut så många gånger med en stoisk likgiltighet fogat sig i dylika missöden, att den åfven nu bordt kunna taga ett lidet nederlag lugnare, ån som skedde, i synnerhet då den på de senaste tvenne månaderna icke tappat någon votering i församlingen. Dekonsityren den 3 var henne en kanhånda icke ovålkommen anledning att komma ifrån affårerna. I första rummet den förutsedda svårigheten eller råttare omödjligheten att anskassa presidenten det nya anslag, som utgör föremålet för hans lisligaste Önskningar, och sedan för det andra Changarniers entledigande voro de tvenne ömtäliga punkter, som egentligen beståmde ministeren att aftråds. Anslagssrägans utgång kunde den med temlig såkerhet sörutse. Legitimisterne hafva fått order af Henrik af Bordeaux att motsåtta aig alla presidentens anspråk på ytterligare penningeanslag, och om de sammansåtta sig med venstra sidan, så år majoriteten så godt som gifven i denna koalitions hånder. Håri ligger åfven svårigheten att bilda en ny minister, ty hvarje sådan, som måste debutera med anslagsfrågan, går ett nästan såkert nederlag till mötes. Äfven Changarniers entledigande år sörenadt med sina svårigheter. Generalens medhållare i församlingen hota att, i fall han afskedas, åt honom uppdraga befålet öfver de trupper församlingen eger att reqvirera till sitt beskydd, Det år dock en annan fråga om ett sådant beslut kan drifvas igenom, sedan venstran förklarat sig icke vilja rösta derför. I alla fall återstår att kånna, huru Changarnier sjelf skall förhålla sig. Hetsig och öfverdädig, kunde han, drifven till det yttersta, möjligen salla på den tankan att väga en djerf kupp. Han har fördubblat alla poster och konsignerat halfva garnisonen i Paris och skansarne. Förhållandena åro verkligen högst kritiska, och det år icke underligt, om presidenten har svårt för att finna en ministör, som kan garantera honom Changarniers entledigande och det estersikade anslaget. Billault, hvilken ryktet designerat som chef för det nya kabinettet, år visserligen beredd till allt och i synnerhet till Changarniers afI I — MV dankning, men han har ofantligt svärt för att finna så beskaffade kolleger, att det nya kahinettet kan bjuda öfver någon majoritet i nationalsörsamlingen. hillault tillhör venstra centern, men ett kabinett ur detta parti ensamt skulle icke kunna hålla sig i 8 dagar. Båsta chancerna skulle kanhånda vara för ett kabinett, sammansatt af moderata republikaner, bonapartister och half liberala orleanister eller legitimister. Man antar åfven, att den nuvarande ministeren med några söråndringar möjligen kommer att förblifva, för att efter anslagsfrågans afgörande bilda nödbron för övergången till en politik, aldeles motsatt till den som hitintills följts af presidenten. Carliers asskedsansökan har icke blifvit beviljad. Att sluta af hvad Patrie yttrar, år presidenten icke obenågen att afvakta departementernas opinionsyttringar, innan han gör slut på krisen. De ultrabonapartiska bladen hafva yttrat, att presidenten borde abdiqvera och vådja till folket; men vederbörande voro icke sena att förklara det presidenten var helt och hållet fråmmande för en sådan afsigt. Changarnier lår, når allt går omkring, komma att skyldra som ljugare. Han har visserligen varit så försigtig att icke gifva något skriftligt ifrån sig hvarmed han kunde blifva beslagen, men, enligt Presse har brigadgeneralen Reibell, i krigsministeriet bekräftat, att de instruktioner, Patrie meddelat, voro utsårdade af honom i enlighet med order, som han mundtligen erhållit af Changarnier. Få nu se. om Changarnier kan svänga sig undan. —