Landsorten. CÄRLSTAD. I wermländskå Korrespondenten för d. 11 dennes låses: Inom Alsters socken har en högst beklaglig håndelse nyligen intråffat. Johannes Nilsson i Björby, som den 20 sistl. December icke berusad hemkom från en qvarnresa, hade den sorgen att om natten ligga ihjål sina sex månader gamla tvillingbarn. På nyårsaftonen esterskickades en hustru, Ingeborg Jonsdotter i byn, för att bitråda vid svepning och andra begrafningsbestyr, och kl. 4 nyårsmorgonen gick Johannes Nilsson öfver den Å mil breda sjön Alstern, för att till begrasningen hemta Ingeborgs man, dagkarlen Jonas Larsson, och deras båda barn; då dessas ankomst dröjde fruktade de begge hustrurna att någon olycka intråffat och gingo i första dagningen utåt sjön för att såka de våntade. Anlånda till byn fingo de veta, att Johannes Nilsson redan kl. 5 eller 6 på morgonen begilvit sig på återvågen tillsammans med Jonas Larsson samt dennes barn, som de drogo på en kålke. Hustrurna förmodade då, att månnerna i mörkret tagit fel om den förut begagnade vågen, och togo hemvågen långre utåt sjön, der de vil middagstiden upptäckte en omkring 4 alnar bred vak, eller såkallad råk, deri hustru Ingeborg såg sitt yngsta barn ligga flytande. Med bitråde af det just då ifrån kyrkan återvåndande folket lyckades det de beklagansvårda hustrurna att återfinna åfven de andra trenne förolyckade, på ett djup af endast 3 alnar, men dock för sent för att kunna hoppas mensklig hjelp till råddande af deras lif. — Man tånke sig de båda qvinnornas förtviflan, då de vid den hastiga och onaturliga förlusten af sina stöd och sina förhoppningar, blicka in i den kommande tiden, der endast fattigdomen med all sin fasa måter deras syn. Skall vål den aldrig förgåfves anropade barmhertigheten hos lyckligare likar, neka dem en skårf till lindring i de första och svåraste bekymren.LUND. Man låser i Skånska korrespon