Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1851, sida 2

vom MM 2 sina sörslag. Rådrum till svars afgisvande hade lemnats till den hI dennes. En Kielerkorrespondent i -Börsenhalleskrifver, att kommissarierna fordra, alt Holstein underkastar sig på nåd och onåd utan några garan5 tier. Enligt en annan Kielerkorrespondent i samma blad halva den österrikiske och den preussiske kommissarien framstållt olika fordrinsar. Den förstnåmndes skola gå ut på I följande punkter: håren drages tillbaka såder om Eidern och förminskas till tredjedelen; deremot skola Danskarne åfven förminska sin armå i Slesvig, hvarvid det dock står dem fritt alt besåtta hvad puvkt de behaga i bemålte hertigdöme: landsförsamlingen upplöses; ståthållarskapet fortfar dock i sina funktioner, tills tvenne tyska kommissarier och en dansk hafva dfvertagit styrelsen. För frigifvandet af de i Köpenhamn besintlige krigsfångar och amnestierandet af de landsflyktige Slesvigarne kan Österrike icke garantera. De preussiska fordringarne skola vara mycket svåfvande. Man sortsar att i Berlin hysa den tanken, att ståthållarskapet ger vika får omståndigheternas kraf och går in på kommissariernes fordringar. Kielerförsamlingen sortsälter ånnu sina möten. De österrikiska exekutionstrupperna hafva begynt sin marsch genom Hannoverska landet. Den 9 intråffade chefen, general Legeditsch i hufvudstaden Hannover. Vid Boitzenburg låra de skola passera Elben och dersiådes för detta åndamäl konstrueras en pontonbrygga af preussiska pontonnierer. Från Dresdnerkonferenserna förmåles, att Österrike, med Preussens bifall, skall hafva inlemnat ett förslag om centralmaktens sammansåttning. i hvilket Österrikes storskiftesplaner sticka tydligt igenom och hvilket ej eller kunnat förena meningarne i det utskott, hvilket deröfver skulle utlåta sig och har ock utskottet af denna orsak tillsvidare instållt sina förhandlingar. General Bem har aflidit i Aleppo den 14 December. Ministerskrisen i Frankrike var ånnu den 8 dennes oafgjord. Det bekråftar sig, att en af orsakerne till ministerens fall varit dess vågran att samtycka till Changarniers afsåttning. Lowis Bonaparte vill för hvarje pris blifva utaf med denne general och fordrar hans afsåttning, såsom ett oeftergiftigt vilkor för den nya ministeren. Deremot har han förklarat sig villig att till hans estertrådare utnåmna hvilken annan general, församlingen betecknar, vore det ån sjelfva Cavaignac. Majoritetens sörnåmsta ledare hafva varit hos presidenten och konfererat med honom, men man har icke kommit till något resultat. Ur majoritetens olika klubbar har bildat sig ett tolfmannautskott med Broglie till psesident, hvilket på visst sått år permanent och häller sina sessioner i nationalförsamlingens byrå för att vaka Öfver församlingens såkerhet. venstra sidan synes vilja hålla sig neutral och afbida håndelserna. 220 medlemmar af detta parti hafva förklarat, att de icke vilja rösta för något beslut, som åt Changarnier uppdrar öfverbefålet öfver trupper sammandragna till församlingens skydd. Å andra sidan vilja de ej eller understödja en ren bonapartistisk minister. Nationalförsamlingen låter till sitt försvar en bataljon dag och natt bivuakera i sitt palats och 2:ne bataljoner åro för samma åndamål stationerade hos president Dupin. — Vid postens asgång nämnde ryktet Billault såsom den, hvilken i sörening med några exministrar skulle bilda det nya kabinettet. CCUC 28 2