Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1851, sida 1

BD ————— — —— — i samma ögonblick stod grefve Fritz vid hennes sida med glödande kinder och stirrade på henne med blickar, som uttryckte den högsta grad af förvåning. Hon uistötte ett dåmpadt skri når hon såg honom, men Jemnade icke den gamle, och de buro alla tre den afdånade konstberidaren ut ur volten. Mycken oro herrskade ibland åskådarne. De fleste hade medlidande med den gamle, och fruntimmerna beklagade honom högljudt, i det de lemnade skådeplatsen och gåfvo alla småpenningar, de hade i sina red:kyler, till den gamla frun vid ingången, hvilken blef sittande lugn och tycktes icke lågga mårke till eller bekymra sig om hvad som innanför hade förefaliit. Men den del af publiken, som uppfyllde de sista bånkarne och som utgjordes af individer utaf den lågsta folkklassen, brummade högt öfver, att de ej för sina penningar fingo se något annat ån en dålig ryttare, som föll ned af håsten. Nya åskådare strömmade af nyfikenhet öfver den olycka som tilldragit sig, in, och inom kort voro alla bånkarne proppfulla. De flesta, som icke hade sett olyckshåndelsen, men nyligen hade erlagt afgiften för entröen, begärde under våsen och stoj att man skulle börja. (Forts.) nn