Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1851, sida 1

spetsbosvar, eller att du icke loper verlden omkring som en usel och föraktad gyckelmakare. Det kunde jag ånnu hafva lust till— invände grefve Fritz uppfarande— Blott för att visa dig och alla kålkborgare, att jag har mer respekt för ett raskt och åkta konstnårslif, det må nu gerna hafva namn af eyc kel, ån för ett hödt, ledsamt embetslis: i er afmåtta hedersspher. Dock nej, jag förifrar mig, tror jag. Ännu ett glas för gammal pröfrad vånskap! Lesve våra barndomsminnen och våra ungdomsdrömmar! Men hår, nu blåser pajas derute igen. — Betala hår, hvad vi åro skyldiga, Helman! Jag springer i förvåg för att skaffa oss en god plats.I ett språng var han ute ur tåltet. Stahl och Helman blefvo ånnu sittande en god stund och talade med deltagande och icke utan något bekymmer om deras gemensamme vån, som med all sin munterhet likvål sedan utrikesresan förekom dem högst besynnerlig. isynnerhet når han ordade om den del af sitt reslif, som låg nårmast intill hans farliga sjukdomsperiod och liksom hade fallit ur hans själ samt upplåst sig i bara dråmmar och töckenbilder. Hans yra sjelssväld förekom dem icke alltid åkta, utan tycktes dem ofta