Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 januari 1851, sida 1

ånyo — och icke en enda af oss var iykter, med undantag af Helman? — Eller når vi sprungo bort från låraren och kapitulerade från toppen af den stora linden med honom om det minsta antal handplagg?... och når vi med våra snöbollar gjorde -Skolestradetosåkert för allt beskedligt folk? Eller når vi om marknadsdagsaftnarne målade blås stjernor i pannan på bondhåstarne, och de fulla bönderna voro fårdiga att slå ihjäl hvarandra för deras förvandlade skinkmärrar?Raska, lustiga pojkstreck!l— utropade grefve Fritz — hvad olycka skedde vål dermed? Ett blått öga, eller huden full med stryk vankades vål ibland; men derigenom utvecklades de unga krafterna och blefve det uppror hår 1 landet i dag eller i morgon, eller bråte alla fångar och spetsbofvar sig ut, behöfde man blott taga en af oss till råds för att finna på försvarsmedel. En upptågsmakares skola år vigtigare får staten, ån någon kan dråmma om. Nå, hvad tånker du på, Helman? Du tittar på ditt glas, som om det vore en bönbok.-Jag tånker på — genmålte Helman — ratt vi hafva skål att tacka Gud, att vi icke nu rosa vår förträflliga fria naturatveckling i ett högre bildningsinstitut för — skålmar och