Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1851, sida 2

apare i landsorten hafva icke uraktlåtit att gå dess ärender. -Oaktladt alla de 60 liberala talen från mer eller mindre skrifkunniga vånner, heter det i en polemik med Aftonbladet, tror Astonbl., att pluraliteten af de härvarande riksdagsmånnen skolat, om saken kommit på allrar i sråga, 9å in på någon föråndring, der Bondeståndet icke varit representeradt med en detta stånd personligen förbehållen 3 i representationen, eller att de skolat medge, att i samma kammare med andra medborgare öfverlågga och besluta öfver landets angelågenheter? Nej! — ståndet borde bibehålla det gamla, emedan det nya skulle tillintetgöra dess inflytande i så måtto, att det icke kunde på riksdagarne utgöra en särskild korporation., Och på ett annat stålle: Erfarenheten visar, att vid sådana val, som icke åro inskrånkta efter stånd, hånder det ofta, att de våljande, ehuru nåstan uteslutande bestående af allmoge, falla med sitt förtroende på den de anse skickligast, utan afseende på om han år egentlig bonde eller icke. Medgåfves nu denna frihet åfven vid riksdagsvalen, så kunde den sorts fullmäktige, som nu komma, möjligen blifva mer uppspådda med personer, som visserligen bevaka kommittenternas rått och båsta lika val, såkert håttre, men vore mindre angendma för dem, som efter nuvarande ordning eha temligen viss utsigt att komma hit.— Många kommentarier behöfva väl icke dyllka frenet iska anfall mot ett riksstånd; dylika osörsynta försök att på de inre bevekelsegrundernas bekostnad göra ordet och handlingen till lögn, bevisa mer ån till fullo, att den liberala fraktion, som tillåter sig sådant, icke blott icke år genomtrångd eller lifvad af någon annan liberalism ån den, hvars egentliga faktor år partianda, utan åfven i hettan kan förglömma den aldravanligaste yttre anståndighet, hofsamhet och ovåld. Det bör till slut rättvisligen erkånnas, att hvarken det sluga Aftonbladet eller den sansade Bore, ehuru begge anhångare af förslaget, tillåtit sig några utfall af dylik art, icke heller gått in på motivernas område, utan låtit böndernas ord betyda hvad de såga. Men det år en egenhet, att just vissa tidningar, som annars rått ofta sjåsat för Bondeständet, nu sålunda tillåtit sig en upptuktelse; åfvensom det icke bör fördöljas, att våra konservative icke-riksdagsmån föra precis samma jargon, som deras politiska trosbekånnelseskrifter, och helt ogeneradt påstå, att det numera visat sig uppenbarligen, att Bondeståndet håller med Adeln och Presterne.