Bondeståndets votum i representationsfrågan. Det år icke utan sitt egna intresse att erfara, huru de konservativa och det nu för allo rhvilanderepresentationssörslagets ifrigaste försäktare komma öfverens vid bedömandet af motiverna för Bondeståndets afslående votum. Det skrisna och offentligt uttalade ordet får nemligen icke hår gålla, såsom egde det någon betydelse; partiernas egna intressen fordra ovillkorligen offret af all ovåld, all sanningskårlek. Det stånd, man annars söreträdesvis sedan urminnes tider velat tillerkänna en hjertats mening i orden, en rättframs uppriktighet och oförskräckthet, hvartill man icke så sållan saknat motsvarighet hos de resp. medstånden, detta stånd, som företrådesvis brukar såga hvad det tanker, det får nu icke tänka hvad det såger. Dannemåunens ord inför konung och stånder skulle nu endast vara ett bedrågeri, en tåckmantel för egoistiska intressen, en sköld, bakom hvilken fegheten och skuggrådsla för några tidningars omuöme hade fördoldt sig. Den mer ån alla andra frie bonden skulle hafva mindre mod att oförskräckt och öppet sramlägga de verkliga skålen för sitt görande och låtande, ån tjenstemannen, som står i tusensaldigt större beroende, ån hofmannens, hvars framtid oftast allena hvilar på gunst och nåd. Det år visserligen icke något så alldeles ovanligt, att man, då frågan år om enskilda personer, hvilka råkat göra något uti eller emot ens eget intresse, för att få förhållandet ståldt i den dager, som år får besagde intresse det båst förmånliga, brukar framhålla motiverna, genom hvilken method det låtteligen lyckas att göra det till svart, som i grunden år hvitt, eller också tvertom. Men knappast kunde man förestålla sig, att samma method skulle komma att begagnas vid bedömande af ett helt riksstånds ossentliga tillgöranden, om man icke visste, till hvilka extravaganser partisinnet kan leda menniskorna. Når de rått bemåktigas deraf, så år för dem snart ingenting dyrbart, snart ingenting heligt. Den egoismens nimbus, genom hvilka de då skåda tinen, fördöljer för dem både sanning och rått, gör dem blinda för allt, som icke kan inpassas i deras egennyttas sfer. Det år icke låsaren obekant, att Bondeståndet med 87 röster mot 18 förkastade det hvilande representationsförslaget. Bland det stora antal ledamöter, hvilka vid frågans afgörande i ståndet hade begårt ordet, får att motivera deras afslag, voro endast tvenne ledamåter, som afslogo på den grund, att de önskade bi