Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 januari 1851, sida 1

———756, :Hn-— gen ligger uti ideerna och principerna, uti den andliga och sedliga makten. Icke nöjd med lugn och ordning på gatorna, vill den också återstålla lugnet och ordningen i anden och sinnena, i de vetenskapliga forskningarna, i de Sociala behofven; så att allt bringas till tystnad, all rörelse upphör. Men lifvet år rörelse. Den, som icke vill tillåta någon rörelse i staten och i samhållet, han vill dåda staten och samhållet. Så kommer den Reaktion, hvilken bårjar med att framstålla sig såsom statens och samhållets råddare, hvaraf åfven slutliga följden blir, att den bekrigar staten och samhållet. Af den föregisna råddaren blir en oblidkelig och outtröttlig fiende. Uti flera europeiska stater har Reaktionen med det nya året intrådt i detta sista stadium. Den blir der öfvermodig, den döljer icke mer, att den år Reaktion — och dess fruktan ökas allt mer och mer. Ju mindre den finner motstånd, dess mera fruktar den motståndet. Den har inga vånner, dersöre ser den öfverallt fiender. Reaktionen har gjort stora framsteg — vi åro långt ifrån att icke inse det — men den kan icke lyckönska sig deröfver. Den har gått långt för att återstålla lugn och ordning; den har kommit långt, men alldeles icke till lugn. Reaktionens framsteg hafva icke tvingat Liberalismen tillbaka. Ju lugnare Liberalismen år, desto oroligare blir Reaktionen; ju oroligare Reaktionen blickar mot framtiden, desto lugnare kan Liberalismen skåda in i den samma. Må Reaktionen gå fram, så långt den förmår; ju långre den har kommit, desto mera har den förlorat, desto mera har Liberalismen vunnit. Liberalismen lefver och samlar krafter. Må den sist förflutna tiden, i de flesta lånder hafva varit olycklig, må den nårmaste framtiden ånnu vara dunkel — en ny morgonrodnad år redan bebådad.