Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1851, sida 3

landtförsvarsdepartementet kan sitta qvar, en man som icke allenast ådragit sig talrika anmårkningar genom sitt sått att behandla befordringsvåsendet, utan åfven i sin dubbla egenskap af konungens rådgifvare och riksdagsman kunnat tillåta sig yttra om ett förslag till förändrad reglering af försvarsverket, att han varit hindrad att taga kånnedom deral, men på grund af sin kånnedom om ett föregående förslag af samma motionår, hvilket dock var helt olika, sedan det blifvit beslutadt att båda skulle i ett sammanhang behandlas rer officior det vill såga, på embetets vågnar, rönskade att detta förslag till armåens desorganisation, Såsom han kallade det, -mäåtie motgå samma behandling, som förslaget N:o 1 så vålförtjent rönte vid sista riksdag.Vi betvifla att man i våra riksdagars annaler sedan år 1809 skall kunna uppleta något yttrande, åfven af enskild riksdagsman med någon bildning, som gått så långt, att någon förklarat: jag kånner ej hvarom det år fråga i förslaget, men förklarar ändå min önskan alt det må förkastas. Att en konungens rådgifvare framtråder på ett sådant sått, tyckes då bevisa en förening af låttsinnighet i behandlingen af ett åmne som det likvål framförallt tillhör chefen för landtförsvaret att följa, hvilken går alldeles för långt, och icke ger höga begrepp om hans låmplighet för sin plats utan alt tala om den bitterhet eller det öfvermod som deri uppenbarar sig. Likvål höres denne ministers afgående icke såttas i