Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 januari 1851, sida 1

den såga derom hvad de vilja! — Jag år myndig och min egen herre. — Jag kan ej leka med min egen och hennes sållhet. Med den fasta föresats att skrida till ett asgörande steg, gick han ut och klappade frimodigt på dörren hos Ritters; men den var stångd och ingen öppnade. Han fortfor att knacka och gjorde slutligen ett sådant buller, att tjenarne kommo för att efterse orsaken dertill, då de trodde honom vilja spränga dörren. pe åro allesamman utgångna, min herrel— upplyste en af uppassarne. — De gingo sör ett ögonblick sedan. Men det år Jlaredan dukadt, och de komma troligtvis straxt tillbaka.Grefve Fritz gick åter in på sitt rum. Kort derefter ringdes det till Table-dhöte. Han begaf sig till sin vanliga plats; men de fyra stolarne midt emot honom stodo tomma, och den Ritterska familjen låt sig icke se. Orolig och ångslig gick han från bordet innan måltiden ånnu var slut. Han påtog sin resmössa, utan att sjelf veta hvad han ville söretaga sig. Att tånka på att uppsöka dem i den stora srämmande staden var omöjligt, och till att vånta på sitt rum tills de kommo hem blef tiden honom för lång. Plötsligt kom han på en tanka, kastade resmössan ifrån sig, skref hastigt en biljett till den gamle Ritter